Jag ser December bakom hörnet
Va är det Söndag?
Ska dra i gång med bloggandet på riktigt igen. Kommentera, läsa, skriva.... hela köret.
Just nu ska jag bara komma ur NaNoWriMo komat.
Några goda nyheter!
1. Jag är klar med min NaNoWriMo. Det är helt sjukt!
2. Den dator som gick sönder precis innan November, fungerar nu igen! Det här är toppen av flera olika anledningar.
3. fan, jag har glömt bort...
Nu tittar jag och Victoria på Spiderman, och jag tycker den är extremt ologisk på alla sätt och vis. Han ska ha jätte snabb reaktionsförmåga, men större delen av tiden är han jätte långsam. Bara irriterande.
Födelsedagsmånaden är över, nu är det julplanering som gäller
Emelie fick en mini laptop igår, och med det konstaterar vi att årets julklapp i min familj inte är en spikmatta, utan en mini laptop. Tja, det skulle ju inte sitta fel alls med en sådan. Det är då om farmor ger oss någon julklapp iår, då kan det finnas en liten chans att man kan få en, men om det inte blir så... nej, då blir det annat istället!
Nu gäller det att börja planera vad man ska ge. Det blir 8 presenter som jag ska kunna betala med ungerfär lika många hundra kronor (mer, mindre, vem vet? inte du iallafall). Det är den svåraste biten. Jag älskar att ge presenter, även om jag är sämst på att hitta några bra. Att få presenter är också kul, men jag känner mig alltid så bortskämd. Det kommer efter julen då jag var tretton och fick en kamera, då jag plötsligt kände "nä, nu har jag fått nog, nu kommer jag inte få mer presenter och det är bra". Jag hade fel, och jag fick några till. Den kameran var också från farmor men jag kände mig så otacksam när jag inte kunde säga tack tillräckligt.
Det känns liksom som om tack inte räcker.
Men nu, nu är jag trött och min handled värker efter allt skrivande i november. Så jag ska vila den lite och läsa istället.
Ha det bra <3
Lustiga Stockholmare som inte riktigt går att förstå sig på
Stockholmare är lustiga. Det kan jag erkänna.
Gick på 47an idag vid centralen, och självklart var alla ungar från adolf fredriks på bussen, och så var det alla de som jobbar längs dalagatan. Helt galet.
I alla fall står det många där, och alla ska på bussen. Men ingen, med undantag från tre, kunde ställa sig längre bak i bussen, utan alla stod där längst fram och trängdes. Över den gula linjen, det med.
Jag trodde vi Svenskar ville ha vårat avstånd, vårat minst-trettio-centimeter-mellan-oss instinkt. Det är ju därför vi aldrig sätter oss bredvid varandra på bussarna, och försöker undvika det tills det inte går längre. Men så stod de där och trängdes, ändå.
Nu är jag i skolan och har tydligen tryckt något mot mina hals/bröst (vad heter den delen egentligen, för bröst det betyder för mig bara den biten där man faktiskt har... bröst), så nu är jag röd där. Humm.
Snart är det mat. Sandy's för mig! (chicken curry eller tonfisk, det är frågan)
Det jag fick på min födelsedag
Födelsedagen? Ja den var bra. Men SL kunde ändå inte uppföra sig ordentligt och jag hade några smärre svordomar att ge dom.
Födelsedagspresenter var:
en grå pennkjol
ett svart långt linne
en turkos kofta (som mamma säger är grönt, men jag tycker mer är blått... just den färgen tror jag inte att jag kan se!!)
en svart och rödrandig tunika
en grönrutig linnetunika
trosor
och så pengar
Från syskonen:
en "ung vuxen bok" som jag tycker är för rolig att läsa (trots att jag läser mer avancerat (även om mitt spårkbrukt tyder på annat), så älskar jag ung vuxen böcker) (Från Emelie (+ Stefan och Elsa))
Mysig mörkblå tunika (Från Emelie (+Stefan och Elsa))
ögonskugga från MUP (från Matilda)
New Moon Soundtrack (kärleeeeek!!!!) (Från Victoria)
presentkort till nästan-var-som-helst (från Johanna)
=)
Idag fick jag också ett super-snyggt födelsedagskort från min stora syster Johanna (bli avundsjuka, för ni bör bli det). Det var skit snyggt! På framsidan var det en bild av mig och Victoria från när vi var 12 år, som Marie har tagit, där Victoria viskar någonting i mitt öra. Jätte gullig bild, och nu har jag den som ett födelsedags kort.
Ja den, den får plats i mitt rum.
Nu verkar jag skit materialistisk, men det är för mycket att gå in på om jag ska snacka om annat också. Sen tror jag också att ni bryr er sååå mycket.
För övrigt?
Pallar inte.
Jag hjälper till med forskningen
Om du är ett fan av Miley Cyrus kan jag säga att jag fyller exakt lika mycket hon gör. Alltså, 17 för er som är som jag, och inte riktigt bryr sig. Men, hur vet jag detta? Sökte på 23 November på wikipedia, och tada!
Pappa åkte till Tyskland idag, och kommer hem på min stora systers födelsedag, på onsdag. Första födelsedagen vi firar utan honom. Han sa att han skulle vara hemma nästa år, för 18 är jus stort. Det är bra pappa, sånt gillar jag.
Alltså är det bara jag, min tvillingsyster Victoria och mamma hemma imorgon. Vi firar med tacopaj och kladdtårta. Mums.
Och idag har jag hjälp till med forskning. Här hemma i mitt hus. Jag spottade i ett rör och stängde sedan igen det, tog av en tratt, satte på ett lock och gjorde det hårt, och skakade sedan i fem sekunder (mamma skakade, men nu pratar vi inte om det). Anledning? DNA tester på tvillingar. De kommer se att jag och Victoria är så olika som syskon bara kan vara. Det finns de som tvivlar på att vi ens är släkt. Sedan finns det de som hävdar att vi är lika som bär -- det är dom man frågar om de tagit någonting.
Dessutom kan jag glatt medela att jag inte fått någon bula efter Matildas smäll med bakluckan igår. Inte ens ett sår. Men ont gjorde det ändå...
De som ger mig bakat imorgon är jätte snälla. För jag fyller ju faktiskt år...
Efter ett 45 timmar långt uppehåll
Älvsjömässan
New Moon premiär
Elsa's 1 års dag!
Det var fail med pendeltågen igår på morgonen. Precis när jag kom till Centralen började de släppa igenom tåg igen. Usch. Fick verkligen panik där ett tag. När jag kommer dit har vår skola inga broschyrer (stavning?), och inga poängplaner. Bland annat. Så vi var några som satt där och väntade på att någon skulle komma och låsa upp. Hemskheter.
New Moon var faktiskt bra. Trots alla irriterande människor som ska störa med massor av prat. Och de som hatade Jacob, tydligen, och skulle skratta varenda gång han var med och sa någonting. Vilket var större delen av filmen. Wtf, det är det enda jag säger. Annars var den väldigt bra, enligt mig. Kanske tre av fem istället för två som kritiker sagt. Kanske skulle jag vara generös och ge den en fyra. Jag var trött när jag såg den, så jag kanske missade det som gjorde att den skulle fått en fyra av mig.
Och idag fyller Elsa 1 år! Så vi har självklart firat det. Matilda stängde vår bils baklucka rakt på mitt huvud. Tur som det var började jag inte blöda.
Elsa är världens gulligaste. Jag blir helt... wow varenda gång jag träffar henne. Hon går nu, säger där ganska ofta, älskar allt som blänker och fåglar. Och mobiler, såklart. Hon är världsbäst.
Men, puss. Nu ska jag skriva lite. Halv sova också. Fortfarande trött efter igår.
Min NaNo historia, ett litet smakprov
Jag träffade Fredrik på en onsdag. Jag kommer ihåg det för det var sovmorgon, och onsdagar var den enda dagen vi hade sovmorgon det året. Det var i sjuan, och jag hade precis färgat håret brunare för att dölja den tråkiga ljusbruna färgen som förföljt mig så länge.
Han satt på bänken utanför skolbyggnaden och såg milt road ut, men munnen krökt äcklat medan han tittade på några barn som byggde ett sandslott några meter bort ifrån honom. Det var ganska uppenbart att han var äldre än mig, säkert med flera år, hade jag tänkt, och drog jackan tajtare runt mig.
Han tittade upp på mig när jag passerade, och jag upptäckte att jag stirrade, som alltid. Det var som om jag föddes med en defekt, jag var tvungen att stirra på folk hela tiden. Mitt ansikte blev rött som en rödbeta, och jag ville sjunka genom jorden.
“Det är fult att stirra,” sa han, och log hånande mot mig när jag tittade ner på mina fötter, på mina trasiga skor som jag tänkt slänga alldeles för många gånger, men aldrig orkat säga till mamma att jag ville ha ett par nya.
“Förlåt,” hade jag lyckats få ur mig efter ett tag, men vågade fortfarande inte titta på honom. Han var stor, mycket större än mig. Hans ansikte var inte lika runt som killarna i min klass, och hans röst var mycket grövre, så pass mycket djupare att jag kunde tänka mig vibrationerna i bröstet varje gång han sa någonting. Sen var det blicken, den var genomträngande, när han tittade på mig vände han sig inte bort förens han tröttnat att kolla.
“Ljug inte,” sa han, och skrattade den här gången. Skrattet var inte hånande, som jag hade trott att det skulle vara, utan hjärtligt, ett skratt jag aldrig skulle vänja mig att höra från honom. Jag gillade hans skratt.
“Vaddå, jag ljuger inte!” Sa jag, innan jag han tänka efter. Det var en annan spärr jag saknade, det var som om jag inte kunde kontrollera det som kom ut ur min mun ibland. Då kollade jag upp på honom, och han kollade såklart fortfarande på mig, och han ställde sig upp. Han var mycket längre än jag, säkert upp mot två meter, kändes det som när jag tittade upp på honom. Tre steg och hans bröst stötte i min haka. Får han inte svindel? kom jag ihåg att jag tänkte när jag tittade upp på honom, en absurd och helt puckat tanke, men jag tänkte den ändå.
“Går du här eller?” Frågade han då, fortfarande jätte nära, och självklart kände jag vibrationerna i hans bröst, precis som jag hade trott att jag skulle göra. Det var först då jag kom på att jag kunde ta ett steg bakåt, och inte stå där som det fån jag var, medan alla andra gick förbi och stirrade fnittrande åt oss. Två korta steg bakåt, och det var ett rimligt avstånd mellan oss. Han stirrade fortfarande roat på mig, och det kändes obehagligt, och det började krypa i huden.
“Nä, jag bara går hit för att jag tycker det är kul,” sa jag sarkastiskt, och höjde ögonbrynen.
“Man vet ju aldrig när det kommer till Stockholm, det finns konstiga människor här,” han ryckte på axlarna, och drog upp en penna ur sin ficka, och verkade helt omedveten om det, och den la sig snabbt mellan hans pekfinger och långfinger, medan han fingrade nervöst med den.
“Kommer du från landet eller?” Frågade jag, och sneglade på hans fingrar som fortsatte att fingra på pennan.
“Jag kommer från Sverige, ja,” han nickade och tittade tillslut bort. Några meter bort, stod några tjejer och rökte, röken ringlade från deras målade munnar, deras jackor var alldeles för stora och tjocka för dem, och det var inte ens kallt längre. “Du, vi får prata senare,” sa han, och försvann bort mot tjejerna och la pennan tillbaka i fickan. Inom en minut hade han också en cigarett i munnen.
Rebecca failar stort
För x antal veckor sedan gjorde jag en video blogg. Där sa jag ett bands namn, Bon Iver... Det visade sig att jag sa det väldigt väldigt fel. Jag betonade I och man ska betona E. Jahapp. Bra att veta då.
Idag var det gymnasiemässan. Mina fötter, ben och mitt huvud är döda. Jag glömde också mina glasögon imorse, eftersom jag sprang ut ur dörren. Ännu ett jahapp för idag.
Nu ska jag halvsova resten av kvällen.
Förberedelser inför gymnasiemässan imorgon
Kläderna är framme. Dvs. Skoltröjan, en svart kjol men inte strumpbyxorna. Trots mitt välorganiserade rum (just nu), var det svårt att hitta allt. Kanske för att skoltröjan låg på en hög längst in i hallen (eller korridoren till tvättstugan).
Sen tänkte jag på den brillianta idén att ta reda på vart jag skulle gå imorgon, så att jag visste. Till skillnad från förra året då jag fick stå vid kartan och leta reda på vår skola, men tillslut virrade jag runt en stund ändå. Suck. Undra hur många gånger jag går vilse imorgon.
Men jag hittar oss inte på kartan. Först letar jag efter C10:69, men det visade sig vara ett annat gymnasium, med en helt annan färg på rutan än vi. Nu letar jag efter C11:21 orange på typ röda elle gröna gatan. Kommer inte ihåg vad Sherry sa. Näpp, jag såg fel färg. Det var en ljusare orange. På orangea gatan står vi på, en bit bakåt i hallen. Oj, nu tappade jag bort mig igen.
Ja, så här kommer det alltså gå resten av kvällen.
Good luck for me!
Ses imorgon Stockholmska nior! ;)
Det droppar vatten på SLs bussar
Igår när jag åkte hem från skolan satte jag mig på bussen sista sträckan hem, och upptäckte då att jag satt mig i någonting blött. Bussen läckte vatten, och det droppade ned på mig också. Usch, sånt vill man inte ha.
Tänkte inte speciellt mycket på det, men nu när det hände idag igen, och på två olika ställen i bussen, och inte bara längst bak, undrar jag om jag kanske borde ringa till SL och säga till dem att deras bussar gråter (visst var det där lite filosofiskt? y/y? *hoppfull*)
Och Victoria håller nu på att skrika på telefonen. Den ringer för ofta enligt henne. Jag sitter kvar och lyssnar på henne medan hon lackar. Så jävla kul att lyssna på. Men sen när hon svarar så låter hon glad och snäll. Hmph, inte skulle hon göra sådant för mig.
Förvirrande uttryck: "sätta på lite musik"
Okej... man har låg musik på, eller hög, det fattar jag -- man syftar ju på volymen då. Men lite? Okej jag ska sätta på mycket musik. Spelar man flera låtar samtidigt då, och lite betyder att det kanske bara är två eller tre låtar samtidigt?
Äh. Det uttrycket förklarar jag från och med nu "något Rebecca inte förstår"
Tidsfördrifter
Vaknade inte i natt och undrade på vilken planet jag var på, men det var obehaligt att ligga mitt i rummet när man är van att ligga med ryggen mot väggen och inte luften...
Imorse var det förvirrande att vakna och visste inte var exakt min väckarklocka var. Tillslut hittade jag den, och lampan också.
Gäspar och lektionen har börjat.
Fyller 17 om en vecka nu! YAY!
Jag kommer vakna mitt i natten och undra var fan jag hamnat
Det hela började med att jag satt i mitt mycket stökiga rum med alla grejer jag tagit med mig när jag flyttade in i det här rummet när jag var tolv. Alltså är det skräp som har sammlats på i fem år. Johanna kommer in och föreslår att vi ska rensa rummet - jag säger nej snabbt, jag ville ju skriva!
Efter några om och men, och egentligen inte särskilt mycket övertalande, bara lite Johanna-monolog om hur hon tyckte vi skulle göra.
Vid fyra-fem tiden satte vi igång, iallafall, jag kände mig övertygad.
Det var ut med alla kläder ur lådorna, ned med alla gosedjur som jag aldrig orkat ta ned, bort med alla onödiga saker som bara låg omkring på hyllan, nattygsbord och på byråerna. Sedan var det bara att damma. Och damma, och damma. Dammsuga, och dammsuga (men Johanna dammsög, för hon tycker att hon är världsbäst på det).
Sammanlagt slängde jag saker som tog upp en hel svart soppsäck, en papperskasse och en platskasse (som gick sönder när jag försökte bära ned den för att slänga.
Byrålådorna organiserades så här:
Slit-och-släng låda (med andra ord: använd som pyjamas eller när det ska målas eller liknande)
Strumplåda (vanliga och knästrumpr)
Strymbyxlåda (strumpbyxor och tajts/leggins)
Allt-under-midjanlåda (shorts, kjolar, trekvarts träningsbyxor
Allt-som-över-bröstetlåda (tröjor, tunikor, linnen, t-shirts)
Underklädeslåda (need I say more?)
Efter det flyttade jag och Johanna min bokhylla fem centimeter till vänster, och sedan min säng ca 75 cm till höger. Alltså står sängen mitt i rummet.
Kopplade i min radioväckarklocka, från åttiotalet, igen, och Victoria som då kommit för att observera tyckte det var jätte konstigt att min klocka var en am-pm klocka och hennes en 24-timmars. Det gick liksom inte in att det var två helt olika modeller. Hennes är också från åttiotalet, skulle jag tro. Bättre den än den jag köpte förra året som är hemsk. Hatar den. Speciellt när hon inte vet hur fan man stänger av den och inte hör den när jag har sovmorgon och hon står innne i badrummet. Hata.
Nu ekar mitt rum. Jag vet inte vad jag tycker om det.
När man har huvudet i molnen får man inte simma på gymmet
Jag går in på hemsidan för den inne pool som finns i min komun, och kollar hur mycket inträde kostar och så vidare. Men där står det något som betyder att jag inte kan gå och simma imorgon. Jo, varför?
"de som inte har gilltigt id-kort får ej tillträde till basängerna"
Mitt id-kort är tyvärr borta just nu. Väldigt lägligt med julhandeln och allt, jag vet. Får undvika Ginatricot i Täby, alltså. Jag fattar inte var mitt id-kort kan vara!
Sånt här är typsikt mig. Jag tappar bort saker ett stup i kvarten. Mina läsglasögon var det för ett år sedan, min mobil där emellan med, nycklar, id-kort, kamera, usb-kablar, böcker... Ja allt. När jag skaffar körkort och bil i framtiden (ska göra't!) kommer jag säkert tappa bort min bil. Så hopplös är jag.
Alltså blir det ingen träning för mig imorgon. Kanske jag drar ut på en lång promenad igen? Nä, mina fötter håller fortfarande på att läka efter förra gången... och nu kan jag inte ens ta mina converse. Först så börjar de gå sönder (lite för mycket), och sedan är det liiite för kallt för en lång promenad med dom på.
Det är så här det går när man har huvudet i molnen mest hela tiden...
Bästaste Bebisen Elsa
Johanna bytte blöja på Elsa, och jag kom med blöjorna, och stannade kvar en liten stund, för bebisar är ganska roliga att vara runt. Man kan inte inte le runt bebisar.
Elsa är en lite typisk bebis, med den där jätte gulliga bebis magen och allt, så skojande säger jag "du är en liten tjockis du" och Elsa ger mig världens bitch blick.
Jahapp, då vet man det. Min syster dotter kommer vara världens skönaste tjej. She will be a force to be reckoned with!
Det där "jag har inget att säga" gäller aldrig mig, jag har alltid något att säga
Mitt liv är ganska ohändelsefullt just nu. Ganska extremt tråkigt. Och det ber jag om ursäkt för (faktiskt inte, det är lite skönt att ta det lungt ibland).
En annan sak som jag ska be om ursäkt för är min hemska svenska. Särskrivningar och "roppa" tillexempel. Det är saker jag har jobbat på sen jag gick i femman, och jag har faktiskt blivit bättre, tro det eller ej. Det är också värre här på bloggen eftersom jag skriver det mesta ganska snabbt.
Min pappa har upptäckt House soundtrack på en av våra datorer (den halvt trasiga, som egentligen inte fungerar, men fungerar om den är uppochned och inkopplad till teven), och spelar sönder den. Jag lyssnade på de här låtarna nästan hela förra året, så det är väldigt nostalgiskt att lyssna på dem.
Den här låten som spelas nu, har ingen aning om vad den heter längre eller av vem, men den lyssnade jag nästan alltid på när jag satt på bussen eller något liknande.
Och min tvillingsyrra kom hem för en halv timma sedan, det första hon gör är att göra några sit-ups. I sann Cormac-anda ville jag säga till henne usch, du är inte min syster och flaxa lite med en arm i ett försök att få bort henne. Nä, hon är från en annan planet hon. Jag är inte den som tränar särskilt ofta (men när jag väl gör det älskar jag det).
Kortfattat och bra
nu ska jag äta (kebab)
Elsa är här och går runt och säger "dä" hela tiden om halt (hon har även sagt aj nu idag), och gör en "förvånad min" mest hela tiden.
Idag ska jag se Upp, och jag har gått runt och sagt det hela dagen. Blir förvånad om någon som varit runt mig idag inte vet det.
Min stora syster Johanna är här och hälsar på I Stockholm.
och nu ska jag äta
;)
Män som skriver en blogg om att skriva
"men with pens" heter bloggen. Och mycket riktigt är den män som skriver bloggen. Bloggen skrivs på Engelska och ska inte läsas när man har för ont i huvudet. Men läs den.
http://menwithpens.ca
Och jag gör ingen snygg länk nu för jag har ont i huvudet, och mår illa pga det. Så jag ska ta en tablett, lägga mig ned i mitt rum och blunda lite.
stöter man på problem ber man om hjälp
Jag tror jag gjort något fel, för jag kan aldrig göra det, spelar ingen roll vilken dator jag är på.
Vill nu göra en filt på min säng... men det går ju inte så länge jag gjort något fel, tydligen.
Aja. Jag ser fram emot gymnasiemässan nästa vecka. Ska jobba där och snacka om min skola, vilket faktiskt är roligt - trot eller ej.
nu ska jag skaffa mig själv hjälp.
Jag är en kattmänniska men... hundar kan också vara rätt sköna
Killar ska inte säga någonting om mensvärk, om de inte är "åh det är så synd om dig"
Okej, jag är så där trött så att när jag skulle logga in kunde jag inte riktigt komma ihåg hur man skrev ett snabel-a (nu kan jag - se @). Efter några misslyckade försök (där jag bland annat råkade klistra in en annan text... vet inte riktigt hur det gick till (ja, ctrl+v, men nu tryckte jag inte på det))
Tänkte skriva ett inlägg om den där förbannat dumma, men roliga, snubben som kom och snackade i min skola i ettan om droger och annat man inte ska hålla på med. Det var jätte bra, fram tills han började prata om ipren, alvedon, ibumetin och annat sånt små-godis till värktabletter. Då tog han upp frågan om varför tjejer alltid går runt med värktabletter i väskan, och jag sitter längst bak och skrattar gott och roppar 'en vecka i månaden', eller något liknande. Men ingen hör mig. Så bra skriker jag (nä, jag har faktiskt bevisat i gamla stan att jag kan skrika som en riktig tjej).
Varför trodde han att tjejer hade värktabletter i väskan? Jo för att de var såna hypokondrier att de var tvugna att ta tabletter för minsta lilla sak, och att det var en enkel lösning på små huvudvärker. Jadå, man skulle tackat och buga om det ändå vore så.
Tycker killar borde backa undan från sådanna ämnen om de tänker säga att ja men det är väl bara små krämpor, de gör ju inte ont! Kom tillbaka när ni inte kan stå upp så kan jag säga det till er... eller något sånt.
Så kaxig kanske jag inte är.... eller är jag?
Ett inlägg som skulle bli kort, pga att ögonen inte vill stanna öppna (eller att jag hela tiden skriver verk ist för värk)... blev långt som jävla milen.
Förlåt, men jag ville skriva =D
Det svåraste med 1667 per dag
När man skriver 50 000 ord kan det hända att man hela tiden tänker på att nå just 50 000 ord, för det är det som månaden går ut på. Då händer det att man fastnar, och den vanligaste anledningen är för att man inte sätter upp del mål, och känner sig alltså tvingad att skriva.
Att känna sig tvingad till att skriva är det värsta som finns. Det blir aldrig bra, och då ska man lägga ner pennan, stänga ner word eller var man nu skriver, och ta en liten paus. Sen kom tillbaka och säg till dig själv att du ska skriva hundra ord, och sen gör du något annat. Andra dagar kan du sätta upp ett högre mål.
Det slutgiltiga målet är 50 000 eller mer, men innan dess måste man nå 1 000, 5 000, 10 000.
Idag har jag målet på 20 000 ord. Helst skulle jag vilja nå 21 000, men just idag är inte det ett realistiskt mål. Om jag inte helt plötsligt slås av en musas pilar och börjar skriva som en galning. Det har ju hänt förut.
Jag har alltså fastnat. Det brukar hända, det är en del av utmaningen. Man har fyra veckor att skriva, och någon gång verkar det vara ett måste att man någon gång kör fast. Det är då man skriver inlägg som det här för att undvika att skriva. Det är både bra och dåligt.
Men nu ska jag tillbaka till att skriva 526 ord, bara det kvar tills jag nått 20 000.
4 dagar av kändisskap... eller något sånt
Hej till alla nya besökare! Vill officiellt tacka (eftersom det låter så proffsigt) vesna (får göra så här eftersom datorn blockat ALLA popups utan att ge alternativet att låta en själv välja om jag vill se dem: http://vesna.blogg.se) som valt mig som "four days of fame" på hennes blogg. Väldigt härlig blogg, och jag är kär i designen, bilderna, innehållet och självaste Vesna verkar som en person bör vara.
Ni kanske borde veta att jag är väldigt introllerant när det kommer till människor som jag tycker verkar knäppa. Men jag säger det inte så högt... oftast. Men jag behandlar alla som kommenerar med respekt, och kommenterar tillbaka ;)
Jag är hemma för tillfället. På grund av saker. En bonus på det är att jag sov hemskt dåligt i natt, vaknade varje timma av något. Usch, det gillar vi inte!
Mamma är också hemme för henne knä spökar igen, bland annat (plus lite annat som gör det värre). Så vi gör varandra liite sällskap. Inte så mycket. Jag har inte så mycket att säga. Som ni kanske märkt.
Nu ska jag jobba vidare med NaNoWriMo. Inlägg om det kommer senare.
Ipren botar inte "annan smärta"
Jag tog en värktaot blett för "annan smärta" och istället för att bota "annan smärta" får jag en liten huvudvärk, ja.
Men den där huvudvärken bryr vi oss inte om, nä... jag är bra på att inte låtsas om huvudvärk när jag verkligen vill göra annat. Så jag lyssnar på musik nu, och konstigt nog botade den huvudvärken, men fortfarande inte "annan smärta".
Det är lite orättvist.
Jag skriver, och skriver, och skriver
På tåget satt jag och skrev, vilket var väldigt härligt. Tog den bakre vagnen och satte mig lite längre bak än vanligt, med en rygg bakom mig för att tysta mina paranoida tankar att någon läste vad jag skrev bakom ryggen på mig. Usch, jag hatar när folk läser över axeln, eller tittar över axeln när man jobbar. Det är otroligt frustrerande och gör bara att jag kör fast.
Där fick jag en hel del skrivet. Kan vara att jag är något av ett proffs på att skriva monologer, jag kan rabbla på om samma sak om och om igen i olika formuleringar. Det är bäst.
Överlevnads tips idag?
- läs aldrig igenom det du skrivet (du kommer deleta hela skiten)
Från lunchen
Vi snackar roliga youtube videor, och historier man ska missförstå.
Ganska kul. Men jag vill skriva! :O
Kategorin NaNoWriMo - om den
Ja, då tänkte jag introducera en kategori som kommer användas mycket flitigt under november, men inte mycket annars. Denna kategori är alltså NaNoWriMo
Men vad står NaNoWriMo för? Ja, det är ju såklart National Novel Writing Month, eller på svenska Nationella Bokskrivar Månaden. Det låter mycket bättre på engelska, va?
Nationellt är det faktiskt inte, utan internationellt. Enligt NaNoWriMos twitter har 156 185 bestämt sig för att skriva den här månaden. Och det är världen över.
Hur mycket skriver man? 50 000 (femtiotusen) ord på 30 dagar. Det är 1667 (etttusen sexhundra sextiosju) ord per dag. Det betyder att jag borde ligga på ca 13 336 (trettontusen trehundra trettio sex - börjar ni bli irriterad på det där? Det börjar jag) ord idag. Jag ligger på exakt 16 205 ord. Lite före, men det betyder inte att det kommer fortsätta så här bra.
Alltså nu tänkte jag börja blogga om hur man överlever en sån här månad (och det här är även anledningen till att jag blivit så dålig på att både kommentera och att skriva inlägg...).
Hur man överlever:
1. Var galen
2. Sluta tänka "det här är inte bra" (det suger jätte mycket, men det är meningen!)
3. Använd så många så som möjligt, och massor av extra ord och adjektiv
4. Söööööömn
5. Annat att tänka på
6. Var totalt, fullkomligt, out-of-this-fucking-world galen!
VAR BEREDDA PÅ ATT ÖVERLEVA! AAAAAAAH
Ja.. jag ska sova nu så att jag inte vrickar ut totalt.
Mina ord är räknade
Tänkte dela med er av mitt "word count" för National Novel Writing Month. Har inte skrivit på den idag, utan på en romanalys som jag kommer lämna in lite sent. Oops.
Jaja, nog om det.
Här kommer mina ord.
(det här inlägget är 48 ord utan html koden)
Jag bevisade min fysiska styrka idag
Vi såg The Eye, och jag kom fram till att jag hatar "peep-holes", för folk kan hoppa fram då. Speciellt spöken. Sedan var inte filmen speciellt läskig. Om man inte räknar peep-hole-scene.
Men sen såg vi på Monty Python The Meaning of Life, vilket alltid underhåller.
Sen skjusade vi ned Mickis till centrum och träffade på några fulla mini-människor som tydligen tyckte det var skit coolt att hänga nere i centrum. Centrum är den största tönt stämpel för de som hänger där och gör inget. Usch. En liten tjej försökte ragga skjus av oss till andra sida gatan, och blev sur när jag stängde dörren. Stackars arma barn (hehe).
Efter det bar det hemåt. Pias familjs bils växelspak (väldigt många ägare där) hade typ pajat, så hon kunde inte backa. Vi fick knuffa in bilen. Det var jätte konstigt och jag kände mig jätte stark! Mäktig känsla. Sedan var det ju lite nedförsbacke, men tyst.
Pia sa också något roligt, och som var väldigt dumt och skulle varit jätte roligt om vi kom ihåg. Men nu gör jag inte det. Jag brukar säga att mitt minne är en guldfisk, jag har sagt det i flera år.
Idag är en sån där WOHOOO dag
Ja idag vaknade jag jätte tidigt. Tänkte åka långt ut till helvetet för att ta vaccinet, men inte fanns det något sådant kvar inte. Om vi bara hade åkt tiiidigt som jag planerat, hade vi fått det, men ICKE! Både pappa och Victoria var löjligt slöa. Jahapp, om jag får influensan nu skyller jag på dem.
Sedan åkte jag för att träffa Pia, Mickis och de två gamla högstadie kompisarna Carro och Carro. Vi satte oss på ett cafe och satt där i säkert tre timmar och babblade på om ganska mycket, men ganska lite ändå.
När vi gick till busshållplatsen stod Vafa där (hej Vafa! xD), ännu en person från högstadiet, och vi snackade lite, för han skulle ju också med bussen!! Häpnad.
Nu ska jag laga mat. Tacos blir det. Sedan ska jag gå över till Pia och mumsa på Ben & Jerry's som jag övertygade henne att vi skulle dela på. Jag är bäst på sånt, för jag vet att Pia har en svaghet, och den börjar på B och slutar på en & Jerry's...
Och att skriva romananalys är ju inte att tala om.
Lite inblick i det riktigt barnsliga jag ;)
Vi har haft en ganska typiskt Marie-Victoria-Rebecca stund. Det betyder att någonting händer, mycket skrik och slutar med mycket skratt. Det involverar ofta att någon jagar en annan.
Victoria hittade inte sin mobil, jag såg den, tog den för att gömma den, Marie ser och skriker till Victoria att jag har den, jag börjar springa bort för att fly, Marie ställer sig i dörren för att blocka mig, Victoria hoppar upp på min rygg... jag försöker få av henne, springer runt, Marie är dum och vägrar fortfarande låta mig springa ut i hallen. Slutar med att jag ramlar på golvet och Victoria vägrar kliva av så att jag får svårt att andas.
Sen försvann dom. Huff.
Imorgon blir det vaccinering och fika med Pia, Mickis och två gamla kompisar ifrån högstadiet som jag inte pratat med på ett tag (eller ena tjejen åker jag buss med ibland, så vi har snackat lite den här hösten).
En förkyld Rebecca rabblar på
Blä.
Vi har arbetat i 3d studiomax i skolan, och det är helt fantastiskt roligt att jobba med. Vi ska designa ett rum, insidan av den alltså. Jag har valt ett sovrum som jag trodde skulle vara medelsvårt, men visade sig vara löjligt lätt. Vilket det också är kul. Behöver bara göra en garderob och en byrå lite mindre, men det är inte speciellt svårt.
Nu la antennen av här hemma, vilket jag inte direkt sörjer. Min mamma kommer nog bli arg om det fortsätter hela dagen och gör att hon missar idol. Hon gillar idol. Funderar på att ge henne den där idol skivan i julklapp... kanske.
Hämtade ut biljetterna till New Moon igår. Jävligt många det blev, och det kostade en liten slant (var tvungen att lägga ut lite för några andra så länge), och kände mig rätt löjlig när jag sakligt sa hur mycket pengar jag gett honom "så, här har du x kronor", och han verkade väl tycka det var lite humoristiskt för han svarade "och här har du fem". Hmm.
Sen blev det missförstånd med hon tanten vars vagn jag bar ned för en trappa. Lite pinsamt missförstånd som fick jag att tänka på att sjunka genom jorden. Tyvärr var jag redan under jorden, efter som jag var i en t-banestation, men lite längre kunde jag kanske skjunka.
Nu ska jag fortsätta skriva. Vill nå 13k idag, vilket betyder att jag måste skriva 1,5. Då ligger jag 500 ord före, trots att jag skriver 166,7 ord för lite :P Hehe.
Sen kommer Marie, för hon fyllde 18 för snart en vecka sedan, men eftersom hon flyttat ut på landet, och att hon fyllde ARTON, betydde det att vi inte hunnit fira henne ordentligt ännu. Men jag har sjungt för henne. Det har jag faktiskt. Hemskt dålig sjöng jag. Men sjöng gjorde jag.
Jag har biljetter till New Moon premiären! =D
Vi har totalt beställt 17 biljetter till New Moon. Vi behöver bara 7! Ehm, failure with communication? Och jag som var lite ivrig och beställde biljetter till två olika tider, och kom sedan på att den andra tiden egentligen var ganska idiotisk, för det ligger ju lite off side.
Men, jag ska gå på premiären!!!! YAAAAAY
undviker att sova
Just nu lackar jag sönder på datorn. NEJ du har inte laddat klart sidan, sidan är vit. Jaja.
Men NU ska jag läsa Svindlande Höjder (skol grej) så jag inte misslyckas totalt med min romananalys. Blä. Bättre böcker har man väl läst... Och även sämre.
nyheter längst bak i klassrummet
Sherry ritar abstrakt, det blir coolt (bara ett fyi).
Idag åt jag en morot till frukost (Sherry fick vara ordbok för ordet morot). Det var... gott, men inte något jag höll mig mätt på speciellt länge.
Nu ska jag surfa bloggar! :O
Dessa människor kan gå och DÖ
Då tycker jag så här:
Personer som går runt och säger lögner om mig kan gå och dö. Skiter fan i hur jävla små de än är, en lögn är en lögn. Den här lögnen var dessutom så underbart onödig och något som ingen BRYR sig ett jävla skit om. Varför ska man behöva dra sånna patetiska lögner för uppmärksamhet.
ugh
Och så får man veta att det skvallrats lite om mig. Ja, jag vet att det var lite "skandal" eller något, och ja det var sant, och nej jag bryr mig egentligen inte om att folk vet, men det är så jävla onödigt att gå runt och säga det till folk. Vad tjänar man på det då? Ett samtalsämne ja, som kommer tillbaka och biter mig i röven.
PMS. Ja.
Folk kan bara... dö om de ska vara sånna jävla waste of breath.
Ett inlägg för er
Filmen igår var jätte bra. Tror halva biografen snyftade (åtminstone) i slutet. Det gjorde riktigt ont att se!
Idag har jag skrivt på NaNo grejen (nästan 4 000 ord!), och nu skriver jag på romananalysen. Känns lite säkrare nu, för jag har kommit in i analysen och boken. Väldigt smart att skjuta upp det, väääldigt smart.
Så därför kommer det här bli det enda inlägget idag. Mycket troligtvis.
