Muffins Tack

Mamma har gjort äppelkaka och sockerkaka. Bara för att det är säsong vill jag inte äta äppelkaka, inte alls sugen på det när man ska vara det. Sockerkaka blir det för mig, när det serveras. Men, just nu vill jag inte ha sockerkaka heller, för jag är så törstig... Varför går jag inte och dricker ett glas vatten då, frågar ni. Svaret på den frågan är att jag vet inte. Jag har inte kommit runt till det ännu.

Har äntligen skaffat bloglovin. Trodde det hette blogovin förut. Tänkte att jaha, vad hade vinet med det hela att göra? Och så fick jag smaken av blött kex i munnen (nattvarden kanske? ingen aning). Men det visade sig att det var lovin, inte o vin. Jaha. Där spökar mina ögon igen.

Visste ni att jag var skelögd? Jo, det är jag. Fast inte märkbart, utan innåtskelning, eller något sånt. Ställt till mycket i sina dar. När jag var liten kunde jag hoppa över fem rader i en bok som var skrivet i typsnitt 16. Väldigt duktigt. Självklart fattade jag ingenting. Var nog anledningen till att jag inte var så sammanhängande ett tag...

Men nu kanske jag ska ta ett glas vatten!

Vaknade vid tio i morse, fast egentligen var klockan nio, men låg kvar i sängen till ett, fast egentligen var klockan tolv. Massor av människor tyckte det var toppen att smsa mig då, vilket jag inte var speciellt nöjd över. Bara om det är något viktigt som måste ske idag, då är det okej, men om det kan vänta några timmar - vänta några timmar då.

Nä, jag bara skojar. Men det skulle vara jätte skönt om folket gjorde på det sättet.

Än så länge, en och en halv timma senare, är jag fortfarande i pyjamas. Älskar pyjamas shorts, bara så ni vet. Och jag ser tydligen på Biggest Looser families. Huh, jaa, det är alltid något.

Min syrra kommer in på rummet.

Victoria: kan jag få gå in på datorn en snabbis
Jag: visst
Victoria: kan jag gå in på facebook
Jag: måste du det?
Victoria: aaa, det är viktigt (verkar riktigt besvärad att jag tänker säga nej)
Jag: okej då (tänker att det måste vara viktigt eller något. hon loggar in och klickar in på det hon ska göra)
Victoria: (upptagen)
Jag: FARMVILLE!?


Nä, jag är inte så road av det. Tycker det är riktigt irriterande. Jag skiter i att halva min vänner lista har skördad tomater och tjänat så många mynt. Det är verkligen det jag lever för.

Nej, nej. Jag går in på facebook för att stalka folk, det är mycket nyttigare. (Och för de trögas skull: det var ett skämt!)

Jadå. Då är det dags för mig att lägga upp en mini novell. Den här handlar lite om att vara tonåring (själv är jag varken 14 eller 15, fyller 17 i november! Yay!). Jag skriver sällan roliga saker, men det har hänt att jag skrivit några ironiska saker här och var. Min TextK lärare sa att jag skrev ett spretigt slut på en novell jag lämnade in för några veckor sedan. Låt mig säga en sak då; jag är expert på spretiga slut. Det är liksom min grej.

Men för att slippa bli långrandig om ingenting, tänkte jag bara sluta skriva i intalics och låta novellen börja. À Voíla (eller hur det nu gick på franska)

Fjorton år och helt olovligt galen

Fjorton år, helt olovligt galen, om man tänker på det ett tag. Det där skrattet som klingar ljust och mörkt, känn hur det tinglar under huden. Det är som om varenda cell i kroppen fnittrar och det bubblar till under huden.

Där var jag en gång, under en stunds tystnad vid busshållplatsen när det var vinter och alldeles för kallt för min korta kjol, men bara min mamma brydde sig. Skrattet klingade och ekade mot månen, stjärnorna glimtade till i Mimmis och Annas ögon, och andedräktens rök slingrade sig runt oss, försökte behålla värmen.

Det var då vi ritade kryss på våra händer, sa till varandra att inga droger, ingen alkohol, inte röka, och vi var ändå lögnare för att vi åt kött. Egentligen var det inget löfte, hur falskt det än var redan då. Fjorton år, och vi hade inte levt en enda sekund, löftet var bara för att ge oss själva ett val, låtsas att vi trodde på krysset på handen bara för att ha någonting att hålla fast vid. Barndomen som bara var på lån.

En chans att släppa det hela, och vi tog det. Suddade ut det mörka, tjocka, krysset som etsat sig fast i huden, handen blev alldeles rosen röd och sved en stund. Krysset spelade ingen roll, jag ville känna vinden i håret av farten som livet tog tag i.

Skratten klingade på ett annat sätt, månen såg så mycket närmare ut och ingenting ekade för livet var så fullt hela tiden. Det var fart, fart, fart, och aldrig någon tid att lägga huvudet på kudden och bara andas.

Röken var inte av kylan, och den ringlade sig ur munnen. Jag låg ned på soffan och röken ringlade sig upp mot taket, upp, upp, upp. Fjorton år och helt olovligt galen.

”Vi ska vara, bara vara,” mumlade Anna bredvid mig på golvet, och jag fnittrade till, rullade av soffan och landade halvt på henne. Ouf, så lät hon, ouf, och sen såg hon på mig och skrattade.

”Bara vara, Anna,” sa jag, och log och gav henne en blöt kyss på kinden.

Det kom in andra, de bara tog och aldrig gav någonting. Bland alla vodka blandat med läsk, den förbannande ölen, Smirnoff och all skit jag aldrig lärde mig namnet på, kröp de sig in mellan oss och efter ett tag stod Anna och Mimmi inte bredvid mig, det stod på andra sidan korridoren. Vi var inte ovänner, vi bara inte var längre.

”Kommer du ihåg den gången?” Sa jag idag när de bara för en sekund stannade upp bredvid mig. ”Den gången då vi snodde alla kakor vi hade hemma och satte oss på berget och åt upp dem, hur ont i magen vi fick då?” Mimmi såg bara på mig, som om vi var främlingar.

Jag är bara femton år och helt och hållet vilse. Inte den personen som slänger sig upp på scenen mitt under lunchen för att sjunga, fastän jag visste att jag inte kunde hålla en enda ton. Inte heller en person som skriker Shakespeares ord klockan tre på natten till ett sovande område, eller den personen som kramar sina kompisar varje dag för att påminna dem att jag fortfarande fanns där. Hon, hon var inte där längre.

Grejen med att växa upp, är att släppa taget, men inte glömma.

En gång trodde jag att jag ägde världen, att den följde alla mina steg, men när Mimmi och Anna stegar bort från mig, och mina ord bara rinner av dem, inser jag att världen inte följer mig, jag följer den. Och kanske jag inte visste vem jag var, trots allt.

Finito

Vad var det jag sa om spretiga slut?

Okej, jag behöver bra bloggar som jag kan läsa. Då menar jag inte de som är mest besökta, eller mest aktiva eller något sådant. De vet jag redan om. Läser de av dom jag anser roliga, eller unika på ett bra sätt. Inte bara massa spammande av produkter eller allmänt provocerande.

Alltså, någolunda unika bloggar som inte innehåller skräp som "idag åkte jag till farmor, sen åkte jag hem. Det var kul". Hmm? Jätte kul att läsa. Bloggar som inte försöker härmas, utan bara är. Okej?

Någon som vet en bra? Har du en bra blogg? Nämen säg det då! Sitt inte och håll det för dig själv, dela med dig förfan!

=)

Eller så kan någon förklara för mig hur fan man söker efter bloggar o liknande. Blogg.se förvirrar mig (alltid så här, det är som om hemsidor är ute efter att förvirra mig!!)

Jag älskar att samla på fakta. Som alldeles nyligen tog jag reda på att det faktiskt var så att schema i bestämd form inte är schemat, utan schemata (även schematana i plural bestämt form, vad det nu heter i grammatiska termer - vad formell jag blev). Ja, bland annat.

Det har varit en svacka på sistone där jag inte sökt efter någon värdelös/värdefull information, men nu verkar det intresset börja igen.

Det här är varför det går bra för mig i skolan, trots mitt hat för att plugga. Jag lyssnar helt enkelt på lektionen och kommer ihåg, för att jag tycker det är så kul med fakta. Fast matte gillar jag inte, hur mycket fakta det innehåller, men där fastnar det mest av ren vana.

Fast, det ändrar inte på att jag är en hopplöst dum idiot hela tiden. Tyvärr.

Jag tänkte göra en kort liten lista av filmer jag vill se som kommer ut nästa år.

#1 The Lovely Bones - baserad på min favorit bok av Alice Sebold, som heter Flickan Från Ovan på svenska.


#2 Up In The Air - fick reda på den här genom Anna Kendricks Twitter (vet du inte vem hon är, hänvisar jag till hennes imdb sida), och jag blev helt kär i den



extra klip (två stycken):
 http://www.apple.com/trailers/paramount/upintheair/large_clip2.html

#3 Tim Burtons Alice In Wonderland - måste jag förklara det? Bara konstiga människor vill inte se den. Förresten så älskar jag Tim Burtons filmer! (var försiktig, högt ljud i början!)
 
(verkar inte finnas i HD, tyvärr...)

Någon film jag har missat?

*Lägger till de som går på bio just nu

Av de filmer som går på bio nu vill jag se:
#1 Upp (läst recensionerna? Det är inte en film man ska missa)
#2 My Sister's Keeper (läst boken)
#3 500 days of Summer (Zooey Deschanel verkar helt underbar, och hela filmen allmänt härlig)
#4 Zombieland (Micheal Cera och Abigail Breslin - need I say more? <3)
och en som inte går på bio här i Sverige:
#5 Whip It! (Ellen Page ftw!)

Tillbaka hemma då. Svenska provet gick bra, känns det som. Första frågan gick väl sisådär, men de andra kanske kompenserar för den. Hoppas det.

Kom till centralen och skulle ta pendeltåget. Tåget stod på stationen, så jag och två killar springer mot dörrarna och försöker trycka på knappen så att de öppnas. Men icke. Den står på stationen i säkert över en minut till, men vägrar öppna dörrarna. Skit sak. Kom med bussen ändå, så där hade jag turen med mig iallafall.

Väl hemma sitter Victoria och kollar på tv. Tyra Banks Show, förövrigt en av de hemskaste försök till soffprogram, vad det nu egentligen kallas har jag ingen aning om. Jag hatar Dr Phil ännu mer, så Tyra har lite att jobba på för att komma dit.

Det handlar tydligen om tjejer och deras relation till sin mamma? Har ingen aning. Men en av tjejerna tycker att hennes mamma är "too trusting" (problemet är...?), och att mamman tycker att hon är oskyldig när hon egentligen inte är det. Tycker hon bara kan säga att hon bara inte vill bli behandlad som ett litet barn (hon klädde sig fan som ett *rysning*). Och hon har så dålig relation till sin mamma! Åh, så hemskt. Vet du på vilket sätt? Nä, hon kunde inte berätta för sin mamma att hon inte var oskuld längre. Hur många gör det egentligen? Men hon kan berätta för hela Amerika/världen. Duktig flicka.

Nu ska det bli att lyssna på musik. Är på dans humör igen efter några dagar där jag känt mig 30 kg tungare pga smärtan...

Happy Happy