Muffins Tack

Jag är helt och hållet beroende av Good Girls Go Bad (nämnde den igår bland mina många många inlägg). Den är helt underbar, trots att det inte är den sorts musik som jag brukar lyssna på. Det är som mina undantag som Lady Gaga och Katy Perry, som lyckas komma in där ändå. Fast... jag ska inte vara dum och kategorisera mig, för det är bara dumt (men kan man låta bli?), så jag ska bara berätta.

Men, jag är helt kär i refrängen och speciellt en del mot slutet, som går på detta viset:
"And she got away with the boys in the place
treat 'em like they don't stand a chance
And he got away with the girls in the back
acting like they're too hot to dance"

Helt underbart.

Förstår inte varför alla inte är kära i den låten. Men, then again, ibland verkar det som om folket bara hatar allt jag älskar. Melodifestivalen, hallå? Äh, Sverige har inte musiksmak. Carola sjunger inte, hon skriker och använder en fläkt för att få botoxen att strama till ännu mer.

Huff.

Äh, jag är bara sur för pappa skrämde mig ;) Fattar han inte när hans dotter sitter med hörlurar på, stirrar på datorskärmen och försöker nudda nästippen med tungan att det inte är så mycket hemma i huvudet just då? Nä, han ska vara lika hemma som jag och tro att jag hör när han pratar med mig. Suck, alltså. Min pappa är lika hopplös som jag, men då vet jag iallafall att jag är hans dotter. Från mamma fick jag skratta-så-jag-gråter genen, och från pappa fick jag den där inte-alltid-hemma-men-gärna-uppe-i-det-blå genen. Inte riktigt rättvist tycker jag.