8 år senare är vi starkare än någonsin
Tänk att jag inte kom på det här själv. Det är 8 år sedan livet tog en total omvändning, när himlen helt plötsligt var närmare än vad jag trodde.
8 år sedan Victoria opererades i 8 timmar för att få bort hennes hjärntumör. Livet blev inte det samma mer, jag förändrades från en sprallig, pratglad och helt bekymlerslös liten tjej till någon som inte ville prata, inte ville veta av något.
Vår familj har varit med om mycket sedan dess. Tårar av sorg och glädje.
Jag skulle göra allt för att Victoria skulle slippa det, men samtidigt har det gjort oss till de vi är idag, och det är det enda jag vet om. Idag undrar jag inte längre om tänk om, för det här hände. Jag och Victoria har tagit oss igenom det och blivit bra personer. Victoria är den merst underbaraste personen i världen. Jag älskar henne mest i mitt liv, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne här i livet.
Och det underbaraste av allt är att vi har gått från det, till att kunna sitta vid matbordet och tycka att det här riset inte riktigt var det bästa till chili concarnen och att jag kan skratta om så små triviala saker som jag förut ville undvika.
8 år, och jag har lyckats göra någoting bra med det jag varit med om.
Vi är alla starka, underskatta inte er själva. Våga kämpa igenom det svåra, det lönar sig gånger tusen att göra det.
