Det här är jag. Deal with it
Jag är inte den smalaste personen, jag är inte den ”tjockaste”. Min vikt är helt normal för min längd. Ändå får jag kommentarer om att jag är... fet.
Kan inte direkt skryta med om att jag alltid älskat, eller ens gillat min kropp. Har haft stora problem med min självsäkerhet, och har rent ut sagt hatat mig själv. Hatat att min överkropp är för lång, hatat att mina armar är rödprickiga ständigt, hatat att mina lår är tjocka, hatat att mina ögonbryn är så buskiga, hatat att mina öron är så små, hatat att jag är så förbannat lång.
Men, det är ganska nyligen jag lärt mig älska min kropp. Jag hatade alla dessa saker för att de var avvikelser från den ideala skönheten. Sen lärde jag mig att det är just dessa avvikelser som gör att jag är jag. Det gör mig unik.
Min mage kanske inte är platt, och mina lår kanske är lite kraftiga. Men jag ser det inte så. Jag ser det som att det är jag. Alla dessa saker är jag, och att försöka ta bort det, tar bort en del av mig. Jag är inte pinnsmal, och det finns ingen del av mig som vill vara det. Det jag vill ha är mina kurvor, vill ha hur kläder sitter på mig. Jag vill ha min klädstorlek, min bh-storlek, jag vill ha min skostorlek, färgen på mina ögon (brun föresten), mina korta knubbiga fingrar, min närsynthet, min lilla skelning som ingen kan se. Jag vill ha mitt ärr som löper längs hela min vänstra tumme.
Det är ingen idé att banta hela tiden, att undvika godis bara för att nå ett ideal som någon annan har satt. Jag gillar godis, men jag gillar grönsaker och frukt också, jag gillar att ligga i sängen hela dagen och göra ingenting, men jag gillar också att träna. För mig är det inte svart på vitt, smal eller tjock, lat eller aktiv, banta eller frossa. Det är mittemellan man ska ligga.
Jag är inte så här för någon annan heller. Visst är det kul att klä sig i kläder som man vet andra tycker man är snygg i, för att det är härligt att känna sig just snygg. Men först och främst så vill jag se mig själv i spegeln, och veta att jag gör allt det här för mig själv. Jag klär mig för mig själv, sminkar mig för mig själv, jag tränar för mig själv, jag äter godis för mig själv. Jag ger mig själv dessa saker för att jag tjänar på det, för att jag gillar det. Inte för att någon annan tycker det är snyggt. Om jag är obekväm, då mår jag inte bra, och jag gör inte bra ifrån mig.
Och om ni har något problem med hur jag ser ut... då är det ingen som lyssnar.
