Metro: svar på krönikan. Storlek 40 är fortfarande en utseendefixering
Läste metro idag, och blev så grymt irriterad på hon som skrev krönikan idag. För det första lackar jag sönder på sättet hon skriver sina krönikor, som om hon skriver ett inlägg på ett forum, och inte i en tidning, och sedan på vad hon faktiskt skriver.
Hon är i min ålder, ganska exakt (detta vet jag eftersom vid vissa tillfällen är jag en svamp när det kommer till fakta), och hon pratar som om hon är trettio eller fyrtio. Som när hon pratade om att hon inte drack, och att eftersom hon var 17 år så var det försent för henne att börja dricka, ändå. Behöver inte ens kommentera det. Det är bara hur löjligt som helst.
Men idag så pratade hon om att "storlek 40 är ju bra ändå", eller något dylikt, och att hon skulle sluta banta. Än en gång, hon är 17 år, och hon pratade om det som om hon hållit på och bantat i tolv år. Sedan, storlek 40 är fortfarande en storleks fixering. Storlek 40 är en storlek. Sluta bry er om den, och kolla er i spegeln istället!
Och sedan snackade hon om att hon skulle sluta prova storlek 25 i jeans. Om jag hade ätit något då hade jag satt det i halsen. Vaddå storlek 25 i jeans, och storlek 40 i samma mening? Jag har storlek 40, och kanske lite större i höfterna, men jag kan säga att jag aldrig kommit på tanken att ens försöka klämma på mig ett par 25 jeans. Att gå under 30 är en absurd tanke.
Allt det här handlade om att hon skulle vara en bra förebild. Och eftersom hon var en så duktig och idealisk förebild så hade hon ätit en chokladboll varje dag, och inte tränat heller, en hel vecka. En vecka. Denna flickas tidsbegrepp är inte det bästa. En vecka är ingenting, gumman.
Fast, jag tycker inte att någon som äter onyttigt och inte tränar är en förebild heller, jag tycker inte någon som äter nyttigt och tränar regelbundet är en bra förebild heller. En bra förebild är någon som är bekväm i sin egen kropp, någon som kan gå in i en affär och utan att tänka ta den storlek som de tror passar bäst istället för att tänka på vilken annan storlek som de skulle vilja passa i.
Det handlar inte om maten du äter, hur ofta du tränar, vilka kläder du har på dig, storleken på dina bröst, hur stor din kuk är, var du handlar, vilket midjemått du har, ditt BMI. Inget av det gör dig en förebild, inget av det är din personlighet. Visst, det kanske lägger till något till vem du är, men inget av det är totalt du.
Sluta tänka på vad andra tycker och tänker om dig, och tyck om dig själv istället.
Det värsta misstaget du kan göra, är att svika dig själv. Det har jag lärt mig den hårda vägen.
RÄTTNING:
Hon har tydligen inte tränat på ungefär en månad. Hjälp. Ge henne en medalj. Eller förresten, ge mig en! Jag har inte tränat ordentlig på över ett år! Fast, det är jag ju inte stolt över direkt... det är ju kul att träna. Men inte att träna för att "gå ned i vikt och vara vacker som få". Träning handlar inte om det. Det handlar om att må bra, fysiskt och psykist.
... Finns inga ord för hur irriterad jag blir på denna människa. Jag gillar det inte, men jag är det.
Hon är i min ålder, ganska exakt (detta vet jag eftersom vid vissa tillfällen är jag en svamp när det kommer till fakta), och hon pratar som om hon är trettio eller fyrtio. Som när hon pratade om att hon inte drack, och att eftersom hon var 17 år så var det försent för henne att börja dricka, ändå. Behöver inte ens kommentera det. Det är bara hur löjligt som helst.
Men idag så pratade hon om att "storlek 40 är ju bra ändå", eller något dylikt, och att hon skulle sluta banta. Än en gång, hon är 17 år, och hon pratade om det som om hon hållit på och bantat i tolv år. Sedan, storlek 40 är fortfarande en storleks fixering. Storlek 40 är en storlek. Sluta bry er om den, och kolla er i spegeln istället!
Och sedan snackade hon om att hon skulle sluta prova storlek 25 i jeans. Om jag hade ätit något då hade jag satt det i halsen. Vaddå storlek 25 i jeans, och storlek 40 i samma mening? Jag har storlek 40, och kanske lite större i höfterna, men jag kan säga att jag aldrig kommit på tanken att ens försöka klämma på mig ett par 25 jeans. Att gå under 30 är en absurd tanke.
Allt det här handlade om att hon skulle vara en bra förebild. Och eftersom hon var en så duktig och idealisk förebild så hade hon ätit en chokladboll varje dag, och inte tränat heller, en hel vecka. En vecka. Denna flickas tidsbegrepp är inte det bästa. En vecka är ingenting, gumman.
Fast, jag tycker inte att någon som äter onyttigt och inte tränar är en förebild heller, jag tycker inte någon som äter nyttigt och tränar regelbundet är en bra förebild heller. En bra förebild är någon som är bekväm i sin egen kropp, någon som kan gå in i en affär och utan att tänka ta den storlek som de tror passar bäst istället för att tänka på vilken annan storlek som de skulle vilja passa i.
Det handlar inte om maten du äter, hur ofta du tränar, vilka kläder du har på dig, storleken på dina bröst, hur stor din kuk är, var du handlar, vilket midjemått du har, ditt BMI. Inget av det gör dig en förebild, inget av det är din personlighet. Visst, det kanske lägger till något till vem du är, men inget av det är totalt du.
Sluta tänka på vad andra tycker och tänker om dig, och tyck om dig själv istället.
Det värsta misstaget du kan göra, är att svika dig själv. Det har jag lärt mig den hårda vägen.
RÄTTNING:
Hon har tydligen inte tränat på ungefär en månad. Hjälp. Ge henne en medalj. Eller förresten, ge mig en! Jag har inte tränat ordentlig på över ett år! Fast, det är jag ju inte stolt över direkt... det är ju kul att träna. Men inte att träna för att "gå ned i vikt och vara vacker som få". Träning handlar inte om det. Det handlar om att må bra, fysiskt och psykist.
... Finns inga ord för hur irriterad jag blir på denna människa. Jag gillar det inte, men jag är det.
Kommentarer
Trackback
