Irriterande vanliga-livet saker
Jag får panikattacker. Allt ifrån klassiska som det står i textböcker, till andra inte lika fullt så vanliga. Har inte fått en panikattack på två-tre månader nu. Så det är jätte bra!
Kreatos Pilaris. Mest bara irriterande. Nu på sommaren har jag knappt några tecken på det alls, men på vintern är det riktigt förjävligt.
Migrän (med pissiga neurologiska symptom också). Får det inte så ofta, men det händer med jämna mellanrum (kan ibland få flera anfall på en vecka, eller bara två-tre på ett halvår).
Känslan av att vara totalt socialt-handikappad då jag pratar med folk i verkligheten och på nätet. Jag känner mig alltid jätte klumpig (med få undantag).
Så ja, det är jag. Inte saker jag brukar dela med mig av varje dag. Saker som man inte kan göra så mycket åt, det mest bara är.
Är du också en delfin?
Eftersom jag var sjuk igår ville jag inte ut och hålla på idag på den käraste nationaldagen. Nä nä. Istället stannade jag hemma och solade en liten stund (tio minuter), och sedan stack jag in och skrev lite på en sak jag nu börjat skriva på. Ska bli spännande att se hur det blir med det.
Elsa kom över, och jag tog lite foton (som jag är för lat för att lägga över på datorn just nu), och vi åt rabarber paj, för det är nationaldagen.
Pappa, mamma och Johanna (som hälsade på nu över helgen) passade på i det fina vädret att göra iordning baksidan. Ser bättre ut än vad det gjort på flera år. Den övervuxna busken är borta, och det är jag glad över! Har velat ha bort den sedan jag var tolv år!
Ikväll blir det VMAs, mitt i natten alltså. Varför sova när man har sommarlov? Juste... man blir ju trött. Men skit i det! Kul ska det bli att se det, i alla fall.
Typ min feber som talar
Man vet att man har feber när man känner det i tänderna.
Jag trodde det var söndag idag. Hade sett framemot VMA och allt det, bara för att få höra att det är en dag kvar!!! No!
Anyway, I found this really funny
(det var nära där att ni bara fick en kod, phew)
Men ehm. VMA, imorgon... idag?
Det är irriterande, jag är hungrig, eller typ... kanske, men jag vill inte äta något. Åt en äggmacka till frukost, och det är vad jag ätit idag. Jääätte bra! Eller inte.
Bra timing! Eller inte.
Rätt glad ändå att jag slapp bli sjuk i Maj, ändå.
Jag skulle ha åkt till Halstavik till min kompis studentmottagning, men eftersom jag är sjuk så blev det inte av. Hade varit lättare om jag bara åkte dit en stund, men eftersom jag måste sova över då... Jätte besviken att jag blev sjuk nu. Kunde jag inte blivit det om två dagar, kanske?
Istället tänker jag kolla på "So You Think You Can Dance" (och gråta, för jag lyckas alltid börja gråta när jag ser på det programmet), och läsa lite, ta igen sömn, och allt sånt.
Det suger också att jag är sjuk, eftersom imorgon är det national dagen, och jag hade tänkt fira den med några kompisar. Men ICKE!
Twilight Fan Event - JAG HAR BILJETTER!
Det blev inget campande för mig. Inget sällskap, alla bara ditchade det. Tog istället första bussen vid 5.17, och drog in till stan. Fan att ingen ville! Hade ju varit kul!! (och tänk, kanske en VIP biljett i handen då...). Biljetterna blev väl sisådär bra...
OCH HERREMINAJÄVLAR VAD MYCKET FOLK DET VAR!!
Jag är jätte trött nu. Var en lång dag igår, och sedan upp tidigt idag...
Fan att ingen ville campa med mig :(
Det konstiga med drömmar
Idag är det obehagskänsla, olust, som kör "piggyback", och skriker "meja meja meja!" (det där är ett försök på att få den irritationen att låta som ett barn som vägrar bli nedsläppt).
Allting som jag skulle göra idag ville jag inte längre göra. Att åka ned till gymmet fick mig att slänga mig i sängen igen, att jag skulle åka till sjukgymnasten gjorde att jag ville böla i några sekunder (sedan ringde hon och sa att det kört ihop sig, och jag fick en ny tid till på Fredag), och till och med äta känns jobbigt.
Men det var bara att stoppa i sig lite frukost. Eftersom jag åt Burger King igår så var jag tvungen att träna lite, ändå. Så det tvungade jag mig till. Här hemma. Orkade fortfarande inte ta mig till bussen. Sedan la jag mig på baksidan, lyssnade på The Black Keys, och bara låg där.
I 30 minuter låg jag där.
Fan vad tråkigt det är att ligga i solen. Ja, jag vet att det är bra för mina armar och allt det, men det här är tjejen som inte kan duscha längre än 10 minuter utan att vilja slå huvudet i väggen av uttråkning. Om jag kunde lyssna på musik då jag duschade då skulle det nog gå bättre.
Längtar tills då jag kan hoppa i poolen och simma. DET är kul.
Sedan vet jag inte om jag tänker gå på spinning passet ikväll. Vet att jag borde. Bara att ta sig själv i tyglarna och gå...
eller inte.
Chrome får "tumme ner"
Tusen gånger kommer det upp att "sidan kan inte visas", och så visas google istället. - Är det för jag inte besökt google tillräckligt idag, eller? För det är ju trots allt GOOGLE Chrome.
Bilder laddas inte alltid, utan är ofta bara kryss - OKEJ, så Mozilla och IE klarar det där utmärkt, men Chrome fuckar totalt.
Det finns inget "är du säker att du vill stänga" när du trycker på kryss när du har flera tabs uppe - tänk om jag RÅKADE trycka på skiten då? Och, ja, jag är medveten om att man kan hitta den gammla sessionen om man letar, men jag gillar bekvämlighet, och om Mozilla ger mig den, ja då använder jag Mozilla då!
INGA PARAGRAFER DÅ JAG SKREV I BLOGGEN - jag var tvungen att gå in på html och fixa det där. Irriterande
Ville inte låta mig ändra storleken på en bild här på bloggen, heller - ingen aning. bara... nej
"Visa Bild" finns inte, nä istället laddas den ned på datorn - det var droppen, då det hände.
Och det här är bara en del av det, det jag kommer på efter en lång dag, och jag är trött som fan.
Visst har den många positiva saker. Jag gillar bokmärkena och hur de är upplagda, förslagen på hemsidor när man skriver, och den inte en stort fett "arbetsfält" som tar upp en stor del av sidan. Men om jag vill ha en stor bild kan jag bara trycka på F11, och så voíla.
Mozilla är mer för mig.
Ögonbryn är opålitliga
Jag plockar min ögonbryn relativt ofta. Ibland händer det att jag inte orkar och de får vara lite skabbiga ett tag. Men när man gör det då märker man något....
Ögonbryn har inga rutiner. Ingen tidsplan de följer. De bara gör efter eget behag. Inte växer de ut efter ett visst antal dagar, nä ibland stannar de som de är i nästan två veckor, och ibland så är det bara att plocka igen två dagar efteråt.
Allt är frid och fröjd tills man vaknar en morgon, kollar sig i spegeln och
AAAAAAAAAAARRRRRRGHHHHHHHH!
Mina drömmar avslöjar mig...
Livet dansar
Stack ned till gymmet idag. Det tog ett litet tag att övertyga mig själv, men tillslut så var jag där. Eftersom jag är väldigt van vid att träna i grupp med någon som leder, så är det svårt för mig att göra det själv. Att träna i grupp är underbart. Man peppas av alla andra runt en, och man får samtidigt ett klart go och stop. Vilket man inte får när man tränar själv..
Sen när jag kom hem passade jag på att se på So You Think You Can Dance, säsong 7. Älskar den serien. Kommer ihåg när jag var yngre, och jag satt och kollade på det och drömde mig bort. Idag dansar jag inte lika mycket som jag gjorde för två år sedan, och definitivt inte i närheten av så mycket jag dansade för 2½ år sedan.
Beslutet att sluta dansa var svårt för mig, eftersom jag dansat hela mitt liv, fram tills dess. Det började med att jag gick på hobbyklasser, istället för specialgruppen jag gick i innan. Jag ångrar det beslutet så mycket. Och när det var bara två lektioner från terminsslutet bröt jag min tumme, och var tvungen att opereras, vilket gjorde att jag missade en viktig lektion. Gipsen togs bort dagen innan uppvisningen, men jag hade inte kunnat vara med ändå, eftersom jag hade svårt att röra min hand.
Trots det gick jag på en audition för att komma in i en specialgrupp igen nästa termin (fast jag visste att min schema inte skulle ha plats för det, om jag kom in på Init, som ligger inne i stan), en vecka efter gipset gick av. Och sedan gick jag på ännu en audition för en liten dansgrupp som dansade modern dans.
Auditionen för specialgruppen gick åt helvette, men jag kom med i gruppen som dansade modern dans. Men, jag kände mig nedslagen, och besviken på mig själv eftersom jag sabbade något som betydde så mycket för mig. Det kanske verkar överdramatiskt, men jag blev verkligen förkrossad.
Så jag tackade nej till den andra gruppen, och gav upp dans. Tills nu i vintras... Men, dansen är inte densamma längre. Jag älskar att dansa, men det var min flykt i vardagen när jag var yngre, och nu är det ingenting jag behöver fly längre. Mitt liv är bra nu.
Om något, några, år kanske jag börjar dansa igen.
Och man behöver ju inte "gå på dans" för att kunna dansa. Det finns många ställen som man kan dansa på, annars.
Ska jag säga någonting som "don't give up on your dreams" nu, eller? Ska det komma några visdoms ord från detta? Ingen aning. Ta det som ni vill
Det är bra med lite passion
Killer!Cat
Sprider min favorit musik
A match made in heaven
Chrome, sallad, no sugar baby, och betyg
Kristen Stewart och Taylor Lautner kommer till Ssssverige
Kristen Stewart och Taylor Lautner kommer till Stockholm i Juni!!! Jag är ett stort fan av Kristen, och Taylor är väl fin att se på.... :3
Anyway. Jag vaknade av att Sanna smsade detta till mig, blev glad som fan. Sedan var det bara att se på Glee, tog en faselig lång tid för mig att kunna se på det. Såg det. Duschade. Sedan var det dags att åka till sjukgymnasten, så det var bara att kuta till bussen.
Men tåget mot Stockholm var intsällt, och 610 hade redan gått för ett tag sedan. Var bara att ringa och byta tid. Sedan sitta och vänta på att nästa buss hem skulle komma.
Fick väl något typ-gjort idag dock.
+ Blir alltid lika förvånad över "lantis" vibben man får av allt när man sticker ned till centrum. Haha, börjar bli lite för van vid "innerstaden". Känner mig som värsta pretentiösa snobben när jag säger det, men men.
Spinning - that's my thing
Idag dock, då gick jag och spinnade. Hela grejen med igår var att jag inte skulle behöva spinna idag. Det låter ju hemskt, men fan, det var så härligt och efteråt var jag helt slut men kände som om jag hade massor av energi i kroppen. Helt underbart.
Svetten rinner och man säger till sig själv hela tiden "du klarar det, du klarar det", och så gör man det. Det som gjorde det ännu bättre var ju att hon som ledde passet hade bra musiksmak.
Snart klar med andra veckan utan läsk, och har nu inte käkat någoting som inte är frukt eller MAT på två dagar. Det svåra med att säga till sig själv att man inte får äta godis är ju att man blir mer och mer sugen på det. För mig är det så i alla fall.
Nuuu är det 1 vecka kvar till sommarlovet!
Många punkter.
Ikväll ska jag, trots att jag känner mig som en zombie, dra ned på gymmet och gå på ett pass! Jaaa.... gud vad jag är peppad... Eller inte. Dit ska jag, trots allt. Förra veckan var jag strandad pga mina fötter. Halva veckan kunde jag knappt gå med skor, och den andra halvan var jag sönderstressad av skolan. Sånt är härligt.
Men, men, men.
Mycket positiva nyheter är att NU ÄR JAG KLAR med allt skolarbete för detta år. Och jag har fått en liten solbränna. Men nu är jag lycklig för nu är det snart sommarlov. Ja, jag vet... jag kommer om några veckor böna och be om skola igen. När det börjar bli långtråkigt.
Till hösten blir det 3an som gäller. Sista året innan studenten.
Whoop whoop
Har slutat med läsk, och mår som bäst på länge
Funderar även på att inte äta något godis fram tills CAE den 16 Juni. Skulle ju vara toppen. Då räknas kakor och glass (... sadface) liknande in också. Under veckorna går det underbart lätt att undvika sånt, men på helgerna när alla sitter där och stoppar i sig... Ja det kommer nog ta ett tag innan man inte känner sugen. För läsk försvann suget efter 3 dagar. Nu vill jag inte alls ha läsk! Vatten vatten vatten är det som gäller. Mjölk ibland kanske, men jag mår lite illa av för mycket mjölkprodukter.
När 16 juni väl kommer kanske jag har det ganska bra utan godis och sånt, kanske jag kommer fortsätta. Men då släpper jag nog på glass förbudet. Jag äter ju ändå bara glass under sommarhalvåret (med några undantag här och var).
Det finns ju så många andra alternativ till godis. Speciellt under sommaren. Jordgubbar och hallon, bl.a.
Anledningen till att jag vill gå ned i vikt är väl inte att bli smal, egentligen, utan det handlar om att jag vill bli bekväm i min egna kropp igen. Det senaste halvåret har jag inte mått speciellt bra, och det gjort att jag ätit dåligt, och det är väl det som gjort att jag blivit sjuk så ofta som jag varit. Jag har gått upp i vikt, och min självkänsla har dalat upp och ned.
Inte så att jag inbillat mig att om jag tappar 5kg så blir jag gladare, eller om jag tappar 10kg så blir livet perfekt. Det är också så att om jag inte går ned i vikt och tar kontroll över mina matvanor, kommer jag bara gå upp i vikt. Och jag kommer inte blir glad när jag ser mig själv i spegeln då. Jag har inget emot att andra är lite större, men själv så vill jag inte vara det. Jag vill heller inte vara jätte smal. Jag vill bara ligga på en normal vikt, och kunna ha onyttiga perioder ibland utan att må dåligt över det.
Jag kommer inte köra på någon hård diet. Skulle jag aldrig klara, och det går emot allt jag tror på. Det gäller att äta det man vill (i MAT väg, inte godis väg), men inte överdriva. En varierad kost, blandat med träning är nog grejen för mig. Dock så är pizza/hamburgare/kebab/ och liknande ett stort no-no-no. Det är väl en no-brainer.
Feeling mallig
Städat mitt rum, och dammsugit. Gjort övningarna jag fick i uppgift att göra av sjukgymnasten (hade ju inte plats förut!!). Mer än vad jag gjort på länge här, haha.
Bara lite läxor kvar. Ska skriva ett manus för en kort"film" på 5 minuter (=5 sidor), och en fakta vinklad artikel. Måste vara klart tills på fredag.
Behöver jag säga att jag inte ens börjat? Jo manuset... men det blir skit varenda gång!
(klädd för städning, ni ska se mina shorts... herreminajävlar)
Det här är jag när jag är stolt och glad. SOMMAR FÖRFAN!
Och prickarna är myggbett. Ja, jag fick dem i lördags. De älskar mig.
Snart ska jag stänga mitt fönster och se på Glee. Skriver nog på läxan samtidigt. Kanske kan jag skriva om Glee? hmm...