Muffins Tack

Då var man hemma idag. Mådda illa igår när jag skulle gå och lägga mig, vaknade med huvudvärk och illamående, så det blev bara att stanna hemma.

Alltså idag har jag:
Sett på "Sicko" av Michael More (och jag grät några gånger...)
Sett på "Uppdrag granskning" som sändes igår (och ja, jag grät då med)

Efter det kände jag att jag hade fått nog av att gråta. Därför har jag läst.

Och jag har fortfarande inte första boken i The Hunger Games serien!! Detta irriterar mig. Får hitta den som pocket bok någonstans, för då borde den inte vara för dyr...

Har de senaste dagarna antingen undvikit läxor (komma ikapp läxor - de värsta), eller gjort dem. Simmat, det har jag också gjort. Myysigt (bara det att när jag kliver ur poolen och ser mig själv i spegeln inser jag att min topp är ganska genomskinlig... woops).

Och idag var en skön dag. Om man bortser från hur det kändes att vakna i morse. Jag var lite produktiv idag, det med så det är ju toppen!

Men... fan vad jag har haft problem att åka kollektivt den här veckan.

1. I måndags var det förseningar, men jag trodde jag skulle hinna med bussen ändå, eftersom klockan var 15 över och bussen går 23 över. Men, bussen kom inte! Så där satt vi till 53 då bussen äntligen dök upp.

2. I tisdags tas det tår jag sitter på ur trafik, i Ulriksdal!! Hur fan tar man sig därifrån om inte med pendeln (okej, jag vet, bussen, men jag skulle med stor säkerhet åka vilse den vägen).

3. Idag tänker jag "men jag undviker pendeln, eftersom den strulat så". Så jag tar tunnelbanan... bara det att jag i min hast att komma hem kliver på tåget mot Ropsten, och eftersom jag sitter och läser, upptäcker jag inte det förens vi lämnar Gärdet. AJ aj. Men eftersom jag tog den omvägen slapp jag vänta på 610 och sen bussen från Vallentuna, eftersom den stod där när jag kom dit! YAY!

Dessutom har jag blivit intervjuad denna vecka. Två gånger redan.

1. I måndags var det för skolportalen (tror jag...), och där pratade jag om min skola och varför jag gick där. Kameramannen tryckte kameran upp i ansiktet så jag nästan freakar (med andra ord; jag vänder mig om snabbt och gömmer huvudet bakom ryggstödet). Efter det verkar det som om han inte gjorde om det. Blää, det var verkligen inte kul. Obehagligt.

2. Idag så ringde de från barn och cancer, eller barncancerfonden... INGEN ANING!... men blev intervjuad via telefon. Trots mitt obehag inför att prata i telefon (egentligen är det ju bara idén att prata i telefon, men de allra flesta är det en plåga att prata i telefon med) så gick det väldigt bra.

3. Sedan fick jag också ett PM idag på livejournal där det står att mina historier där är väldigt ofta rekommenderade av andra i deras community, och de vill därför intervjua mig. Alltså ska jag bli intervjuad av ett 18+ community, som jag aldrig egentligen varit inne på... woow.

Det känns som om jag är på ett bizzart icke-jag humör idag. Ibland går jag tillbaka i jag humör, men då är det mest när jag blir sur på något. Och det har jag blivit med.

Var på dansen idag och det var så klart kul. Jag säger alltid att jag kommer få träningsvärk, men jag får sällan så extremt som jag tror att jag kommer få. Får pressa lite hårdare, tror jag. Men det är ju skönt att slippa träningsvärk.

Oj, måste stretcha xD oopsi.

Fail för min del idag var när jag råkade sätta Elsa's blöja på bakochfram, men jag var ju bomsäker på att det stod "front" där framme. Men nä nä.

Okej, så jag har ett mini-problem... Min kompis har en blogg (wow, vad konstigt, hon måste vara den enda!), och på den bloggen har hon en bild på sig själv med en citronpaj.

Nej, jag vill inte ha den pajen.

Jag hatar citronpaj!

Så jag har lite problem att gå in där nu. Det blir ju inte precis "euuuw vad äckligt", utan mer en "oj, blä... den vill vi inte ha" reaktion. Det är inte så farligt, men den där citronpajen... okej, tanken av att äta en citronpaj är det som äcklar mig. När jag ser bilder på mat tänker jag alltid på hur det skulle smaka att äta det, och det är ju inte alltid "the best approach".

Andra nyheter är att jag börjar få åksjuka igen. Mild men irriterande. Speciellt eftersom jag spenderar 2½ timme om dagen med att sitta på tåg eller buss. Hanterbart men förjävligt. Får hoppas att det gått över imorgon.

Dessutom var jag på gymmet idag. Tror att det blir symmetrisk träningsvärk imorgon. Och med symmetrisk menar jag "all over the fucking body".

Har nu fått reda på att jag lider av järnbrist, och därmed blodbrist, anemi är ett "finare" ord.

Därför ska jag käka järntabletter och bli piggare. Det låter toppen enligt mig!

Och idag bestämde jag mig för att nu ska jag vara glad (det är väldigt lätt att göra när man vaknar glad), och har kännt mig väldigt uppåt hela dagen. Underbart.

Ska nu snart börja göra mig iorning för att sova. Strikta regler är vad som gäller!!

Var hos doktorn idag och kollade benet. Visade sig att jag hade en hel del problem som måste åtgärdas. Ska få skoinlägg eftersom jag belastar benet fel, och sen ska jag till en sjukgymnast för några mindre problem som kan bli värre.

Tröttheten finns det dock ingen orsak för. Eller, orsak finns väl, men ingenting som är akut eller något sånt. Det är möjligt att jag sover väldigt lätt och inte får någon djupsömn. Men först tänker jag sänka temperaturen i mitt rum, städa och lufta så luften blir bättre, och sedan tänker jag ha en sträng sömnrutin i en vecka eller två. Alltså, sängdags vid 10 (vid 10 ska jag ha borstat tänderna, tvättat ansiktet ev. duschat, bytt om till pyjamas och lagt mig) aldrig tidigare eller senare. Även fredag-lördag-söndag.

Om det inte blir bättre efter det vet jag inte vad... Då bölar jag!!

Annars är det inte så mycket som händer.

Efter att ha varit trött lite för länge och lite för mycket gick jag till doktorn i morse för att ta lite blodprover. Mamma följde såklart med mig!! Var nog bra för jag vaknade till först för typ en timma sedan, var helt borta.

Verkade som hon som tog blodprover inte direkt var snäll med mig. Har ett ganska rejält blåmärke i armvecket, plus att det ser ut som om jag blivit stucken två gånger... konstiga grejer det.

Sedan på vägen hem var jag helt borta. Jag skulle hämta ut biljetter för bion jag och syrran ska se imorgon, och så missförstår jag automaten och allt blir helt knasigt. Drog ut kortet liite för snabbt, eller direkt. Efter det skulle jag köpa frukt (och läsk...) men när jag skulle dra kortet drog jag det uppochned. Kassörskan fattade inte det roliga med detta, utan såg mest bara uttråkad ut. Så jag skämdes.

Missade nästan att gå av också! Stirrar in i väggen och tänker "vitt kakel, oj titta svart däremellan, hmm..." och sedan ser jag i ögonvrån att nån ställer sig upp, och då blir det liv i mig! "Shit fan, oj jag är framme, kuta ut!"

Och ja, mina tankar var precis så intelligenta. Men jag har en ursäkt. Jag är trött.

Hemma satte mamma mig i arbete. Jag skulle göra ett kort till någon som hjälp våran familj väldigt mycket i "tuffa tider". Blev rosa och rött och ser väldigt mycket ut som ett allahjärtansdag kort. Men, hon kommer känna sig älskad. Det är huvudsaken.

Nu ska jag åter till att halvsova. För tröttheten återvände.

Uppdaterar inte speciellt ofta längre eftersom jag inte mår bra just nu. Har haft ont konstant sedan i onsdags förra veckan, och efter en skoldag där man tvingas gå en hel del blir det ju inte bättre. Sedan däckar jag jävligt tidigt, så det blir inte mycket tid över på dagen.

Men eftersom jag vill fortsätta vara aktiv trots att det gör förbannat ont funderar jag på att dra till gymmet och simma istället. Eller, funderade, för nu protesterar höften lite väl mycket...

Ska få en tid hos en ortoped snart, så får hoppas att de kan säga direkt vad problemet är. De får gärna också säga att "det går över om några dagar". Men då kommer jag känna mig så löjlig, men jag är ju inte löjlig... det gör ont.

Aja.

Hälsade på min syrra idag i Västerås. På vägen hem stannade vi vid godisstoppet :)

Är så trött så att jag ser i kors. Men jag har skrivit en dikt. Handlar inte om mig, skrev den bara för jag är flummig när jag är trött. Och nu skriver jag medan jag blundar... det är skönt...


Dikt - ord utan mening, dödlighetens trötthet


det skakar till inom mig

som ett täcke av grått ligger det över mig
tungt
smärtan den gräver in i själen
fysisk
psykisk

mumlar ursäkter
mumlar ord som bli meningar
som blir någonting utan mening
värdelöst
slöseri med andetag

täcket är varmt och tungt mot huden
stoppar mig från att explodera
och jag känner implosionen som suger in mig
inåtvänt och helt blind

ser i kors
trött
benen släpar efter mig
mumlar någonting utan mening

det är dödligheten inom mig

Jag är skadad.

Igen

Wtf? Tydligen så är mitt vänstra ben inte gjort för att springa. Har haft ont i höften/knät men mest foten nu. Haltar omkring och känner mig lite förundrad över vad fan jag gjort som orsakat detta.

Men, i alla fall.

Skulle möta mamma och äta lunch idag. Mysigt, ja! Kommer på att jag inte ställt alarmet på mobilen cirka klockan två inatt, halv vaken, eller halv sovandes knappar jag in 10.15. Tror jag. Ganska snabbt ser jag att jag är påbväg att skriva 51 istället för 15, så jag ändrar på det.

Grejen var att jag också vänt på 10, så det stod på 01.15. Jag vaknar vid halv tolv (låg vaken mellan 4-6, så jag hade en bra anledning att inte vakna innan dess), tänker, nej, det kan ju inte vara rätt. Kollar på klockan igen, och jo, det var rätt.

Bussen skulle gå 11.45. Hade alltså en kvart på mig att hinna. Inser ganska snabbt att detta inte kommer gå.

På en halvtimma hinner jag följande:
-duscha
-klä på mig (och hitta kläder också! de låg ju i väskor, i högar, i tvättstugan etc)
-sminka mig
-hitta strumpor!!
-borsta tänderna
-fixa håret (till och med jag var impad där)
-hitta glasögonen

och sen tänkte jag dela med mig at

WHAT THE FUCKERY:



källa

Min mamma var riktigt snäll igår och hittade min sportbh. Själv var jag alldeles för emotionell för att ens försöka igen. Var nära på att börja gråta ett antal fler gånger igår. Än har jag inte känt det behövet idag, men jag har bara varit vaken en timma.

Så idag tänker jag verkligen åka ned och träna. Inte stanna hemma och ta en tupplur istället (föresten, vad fan, tupplur? Stt av de konstigaste orden i det Svenska språket).

Har exprimenterat lite med att bli piggare. Jag har sovit mindre, jag har sovit mer, och allt och annat möjligt. Fungerar inte så bra.

Efter att jag tränat idag tänkte jag fika med Pia. Väldigt sugen på choklad, och tänkte att jag kunde utnyttja henne lite. Jag är bäst på att få kära Pia att svulla. Fast, hon är ju inte särskilt svår att övertyga. Efter det bär det hemåt, och jag tänkte skriva.

Imorgon ska jag äta lunch med mamma :)

Jag är ju inte världens friskaste jävel just nu. Inte sjuk heller, kan jag säga. Jag är bara så jävla sjukt trött hela förbannade tiden.

Är jag hemma så känns det som om jag har gått i skolan hela dage (+ pendlat i ett antal timmar), även om jag inte gör ett skit hemma. Går jag ut och gör något så känns det som om jag sprungit ett marathon. Har jag sprungit ett marathon (men det har jag inte gjort) skulle det nog gå så att jag somnar mitt i skiten.

Så ja, inte pigg.

Blir ju inte bättre av att man blir så sjukt blödig av att vara trött. Gråter ju för små saker. Idag grät jag i en halv timma över ingenting. Var väldigt road men samtidigt väldigt... upprörd och ledsen över något pyttepyttepytte lite.

Därför la jag mig och sov i sängen i ungefär en timma, för att vila lite (då jag egentligen hade tänkt att åka ner och träna... men jag tänker inte gå in på varför jag inte gjorde det, för jag är rädd att de där förbannade vattenfyverkerierna ska sätta igång igen)

Hjälpte inte speciellt mycket.

Därför tycker jag lite synd om mig själv, och att jag förtjänar att se på film. Jaaa!

Och nu kom jag på att jag inte har någon jävla aning var min favorit film är någonstans. Tänker inte leta efter den idag. Har gråtit tillräckligt.

(jag är väldigt road över mitt gråtande <- sanning)

Då har jag inte updaterat på några dagar. Men, jag lever, det gör jag faktiskt.

Har haft det väldigt mysigt under helgen. Först med sova-över-grejs hos Pia där saker var minst sagt weird, men väldigt mysigt och väldigt kul. På lördagen spenderade jag en stor del av dagen i Pia's säng tillsammans med mina kompisar, och Danne som hela tiden skulle kittla oss... Fast han fick igen när jag råkade knäa honom i ansiktet xD

Efter det stack jag hem (klädd i rosa rutiga snobben pyjamasbyxor, stoppade i raggsockor i ett par everest boots, med luvan på jackan uppdragen över huvudet... såg lite lat ut), duschade, Pia och Mickis kom över och så bakade vi pizza (eller... degen var ju klar redan, men ändå). Det blev gött gött.

Vi såg lite på 10 Things I Hate About You, som var på TV, innan maten, efter maten startade vi Sommaren Med Göran. Den filmen sög, men hade sina få, once in a blue moon, roliga stunder. När den var klar och jag stoppat i mig en hel del godis, kollade vi lite på början av Knocked Up som var på TV (där blev jag lite chockad, var det så länge sedan den kom ut på bio?? wow). Men Mickis skulle åka hem efter ungefär en halvtimme, så vi följde med henne till bussen, och så gick Pia hem, och jag crashade i sängen det första jag gjorde när jag kom tillbaka.

Idag blir det dans.

*gäsp*

Här är jag, och jag är trött som fan, fortfarande.

Jag ska ta CAE i sommar (Certificate in Advanced English), och sedan CPE nästa sommar (Certificate of Proficiency in English) - ja, jag tror verkligen att jag kommer klara CAE!! Känns det nästan som om man borde göra någonting med ett certifikat som det är (eller de är, beroende på hur bra det går på CPE).

Alltså vill jag studera utomlands. Vilket leder till stora kostnader eftersom det inte är som i Sverige direkt i tex England eller USA. Därför vill man ju att utbildningen ska vara bra...

Detta landade mig på en hemsida för UNIVERSITETET. Alltså, universitetet av alla universitet när det kommer till att skriva eller arbeta med 3D (som jag ack så gärna vill)... Men grejen är ju den att konkuransen blir då enormt svår.

Men, jag har ett mål, och även om jag kanske inte når målet, så tänker jag att det inte skadar att försöka. Det värsta man kan göra är att inte ge det en chans, för senare i livet så kollar man tillbaka och tänker tänk om. En jobbig tanke, det där, tänk om, var skulle jag varit nu?

Det värsta som kan hända är ju att jag inte kommer in.

Duktiga lilla jag spillde miso soppa på mig idag på lunchen. Satt där och så vips, var det alldeles blött. De var jätte snälla på resturangen och hämtade mycket papper till mig och en kvinna hjälpte till och med mig att torka av kläderna (blev dock lite för generad när hon gjorde det).

Det jag kan trösta mig med var att jag i alla fall blev varm efter att ha varit ute i kylan...

Idag har varit rätt kaosartat. Skulle ta mig till dansen, och självklart var det mesta försenat och lite inställt. Men jag hann i tid, och det var skönt att dansa.

Nu har jag ont i huvudet, och har sedan en timma tillbaka somnat på normala och inte fullt så normala ställen. Därför tänker jag nu sova och försöka önska bort huvudvärken.

Jag har skrivit en dikt. Brukade skriva ungefär fem dikter om dagen när jag var 14-15 år. Det här är den första jag skrivit den här månaden. Hemskt det känns. Brukar inte skriva glada dikter så ofta, eftersom de blir sällan bra, och... de är inte intressanta att skriva.

Men, min dikt:



tårar över ett telefonsamtal
med knappt någon mottagning alls
och det spelar ingen roll hur många gånger du skriker
kom hjälp hjälp
han hör ändå inte allt

och han bor ju ändå bara ett tåg en buss bort
men mörkret som omger din kropp
säger nej
du är fast här
ingen kommer in och ingen kommer ut
ur mörkret

samtalet bryts
och han ropar fortfarande
vad säger du, jag hör inte, säg det igen
var det en tunnel du åkte igenom nu?

mörkret är tyst
äter på ditt samvete
dina andetag och varenda litet knyst
skräpar ned inuti dig
gräver hål att begrava detta minne i
och ditt ansikte är vått
löven klistrar sig mot din kind

du ropar fortfarande
hjälp mig snälla hjälp
trots att displayen är svart
liksom mörkret
som äter upp dig inifrån
som smutsen som kladdar på dig

och spöket lever där i ditt underliv
en skugga i mörkret
du klöser
men ingenting förändras

(och du om du är jag
var är jag nu?)

Herregud vad någon har klickat runt på min blogg nu idag! Hoppas denna någon fann något intressant.

Vaknade imorse och det kändes som om jag inte sovit en enda sekund. Har hela dagen varit påväg att somna igen, inte ens duschen väckte mig. Så jag sa nej till att åka ned till gymmet, och latade mig istället och kollade på film. Imorgon blir det dans, så träningsvärk i rumpan kommer jag ha på måndag. Allt som vanligt alltså. Hoppas på att vi stretchar lite mer, vill ju bli vigare igen! Känner att vigheten inte är densamma - eller så är det något jag inbillar mig.

Annars har jag skrivit ganska mycket idag. Fixade lite med min bok, som nu ska bli rättstavad. Hoppas att jag kan skicka iväg den till ett förlag i April. Har ju inte så höga förhoppningar, egentligen, men man känner lite så att "den här boken är värd det". Det är spännande.

Huvudkaraktären har gått igenom några namnbyten idag, och just nu heter hon Chloe (klo-e inte klo-ei). Verkar som det namnet kommer vara det "slutgiltiga" namnet.

Det blev heller inget besök hos min stora syster idag. Är van att inte träffa henne så ofta, så det känns ganska konstigt att det bara tar en biltur på en-två timmar för att träffa henne nu. Men, på grund av stormen, begav vi oss inte ut på vägarna. Smart val, enligt mig. Livet är ju någonting man behöver för att leva. Kanske vi åker dit nästa vecka? Hoppas det.