Muffins Tack

Ska åka om cirka en halv timma och har därför nu sminkat mig. Ska bara fylla i eyelinern med kajal, så att det inte ser helpuckat ut.

Pappa gjorde en indisk maträtt (älskar nord indisk mat, det är den bästa matkulturen som finns), och den var stark som fan. Men sånt är bara bra. Pappa och Victoria satt och svettades, men insisterade att de älskar stark mat. Jag tycker det var kul, iallafall.

Men puss puss på er ;)

Nej vad gulligt!

Ser/såg på idol med mamma och Victoria, och så börjar den där snubben visa bilderna på sin sambo, och DET VAR SÅ GULLIGT. Han friade till henne!

och självklart säger mamma mitt i det hela, och alla väntar på hennes "ja":
Tänk om hon säger nej

Min mamma är bäst. Jag har ju sagt det förut.

Mamma dukar bordet (jag vet, jag borde hjälpt, men jag var i min egen värld).

Jag: dukar du ehm... fint?
Mamma: ja, det är ju Alla Helgona Afton!

Jag sa det i min manligaste röst (init och couscous människor fattar nog vad jag pratar om), men min mor hon missade humorn hon.

Kollar på gammla blogg inlägg från tiden i England i Maj (bloggen var då apurebecca skriven delvis på (hemsk) Engelska), eller mest på min livejournal blogg, som är öppen för bara en handfull personer. Gör mig lite nostalgisk, och lite ledsen på samma gång. Det hände ju en hel del under den tiden...

Är inte på humör för att göra ingenting idag. Vill göra något men det verkar ju inte som om det blir av.

Finns det någon snäll själ som skulle kunna tänka sig att göra mig sällskap idag? Mamma är för trött för att gå på bio, Victoria kommer komma hem och bitcha, jag är på gråt humör. Ingen som bor inom 30min är hemma, och det verkar som en viss person har förlagt sin mobil.

Vad fan ska jag göra nu då?

Godmorgon!

Nä, nu skojade jag faktiskt! Har tyvärr varit vaken i ungefär 12 timmar nu. Jätte trött, och därför ligger jag i min säng under täcket och myser.

Igår blev väldigt lyckat. Hade kul som fan. Fast jag lyckades låsa min mobil, och nu behöver jag PUK koden (satt där och undrade varför fan mobilen sa att det var för få siffror när det faktiskt var 4 stjärnor... blä).

Vaknade i morse, och när jag borstade tänderna upptäckte jag ett sugmärke. WTF!? Nu undrar jag efter bra sätt att dölja sug märke för föräldrarna. Halsduk är ett no-go. Just nu kör jag med skjortan uppvikt (ni fattar väl vad jag menar?)

Vi gick från Tani till täby centrum där vi käkade BK (Sherry körde på donken). Gott som in i helvette! Smällde i mig maten, och inte fan kände jag smaken direkt. Fortfarande mätt 5 timmar senare.

Efter det åkte vi till Eriksdalsbadet där vi träffade Sanna, Sannas pojkvän, Sannas lilla syster, och Sannas lilla systers kompis. Ja.

Mamma ropade precis, trodde jag hade gått o lagt mig tror jag. Nä, så bakis är jag inte... fast jag somnade nästan på bussen på vägen hem!

Nä, nu ska jag halv sova vidare. Fast först: av okänd anledning gick jag in på kissies blogg (jag ville se ankläpparna...), och vem står hon där med om inte med den där snubben jag garvade åt i sommras när vi träffade honom i drottningholms parken för att han pratade så jävla snobbigt. Cheers to you!

Ja, god morgon. Om den är god för dig beror väl på.

Kunde inte somna när jag väl stängt av datorn igår, vilket var runt tolv. Låg i sängen och filosiferade om när man säger ra, istället för då. Det visade sig vara ganska ofta.

Vad dum du ska vara-ra!
Vad gör du-ra?
Men hallå-ra?

Mest i slutet av meningar.

Fast innan det stod jag inne i badrummet och noppade ögonbrynen, och kammade tuppkam (i hela håret) för jag hade tråkigt. Med kort hår som jag, står håret åt alla håll. Det har fortfarande inte riktigt lagt sig. En liten bit hår sticker ut som en gren. Hej hår!

Sen undrade jag om jag skulle berätta för mamma om fail datorn, som hon av okänd anledning kopplade in igår - det är så att när den får el, då sätts den igång, och stannar på tills man aningen stänger av den eller drar ut elen. Jag vet inte om det är meningen att den ska stå på, av ännu en okänd anledning, så jag låter den stå.

Efter ett tag blev jag trött på allt det där filosiferandet, så jag bestämde mig för att byta lakan. Klockan var halv två vid denna punkten. Men inte ens nya lakan gjorde tricket.

Till slut somnade jag, iallafall.

Till frukost blev det nudlar utan soppa, så det ska vara. Och nu sitter jag och väntar på att jag ska orka göra mig iordning för att åka till Täby. Det händer någon gång.

Min mamma är så rolig. Hon kommer hem och har handlat, jag berättar om mina onda fötter och så beger sig hon in i köket för att ställa in den mat hon köpt.

Mamma: ja, det är verkligen skillnad på när du är hemma och när Victoria är hemma
Jag: vaddå då?
Mamma: Victoria skulle plockat undan
Jag: jag har plockat i och ur diskmaskinen...
Mamma: men du har inte diskat!

Jamen, jag är inte ett städfreak som Victoria. Tycker inte att allting måste tas itu med direkt. Det går att vänta några extra timmar, faktiskt. Kan man inte få lite uppmärksamhet för saker man gör istället för det man inte gör. Då skulle det bli så mycket roligare att faktiskt göra något.

Blä.

Det där med att gå på en promenad visade sig att det var nog inte den bästa idén. Tog på mig vinter skorna för första gången - jätte smart val. För mycket kläder för jag svettades som galet, men jag hade tänkt att jag skulle vara ute länge och kanske bli riktigt kall då.

Det som var bra/roligt med det hela var att jag glömde mina glasögon så allt såg jätte konstigt ut. En snubbe såg ut som han hade svalt sitt ansikte, men det visade sig att han bara tittade neråt. Jahapp. Lite sånt här och där. Sen gick jag förbi några moppepojkar, och några moppeflickor som trodde att de var jätte tuffa. Kommer ihåg det, hur jävla stolt man var för att man gick i nian och kunde köra moppe, ha sex lagligt och att man faktiskt var straffmyndig (men det hade varit kul att slippa...). Men så här efteråt, nej det var man inte. Känner mig inte så stor nu heller. Tänk om tre år, då ser jag tillbaka och tänker "pfft, 17? Jag var en bebis då", och så kommer det fortsätta med de flesta åldrar.

Alltså kom jag fram till att de fick tycka att de var jätte stora, men fan ska de veta att jag är äldre! (hahaha)

Sen var det jäkligt fint där nere vid sjön. Jävligt många änder (frågade Johannes om det faktiskt heter änder, för jag började tänka på rumpor när jag skrev det. Både Johannes och google tycker att det stavas änder, så jag håller med). Trodde vid ett tillfälle när alla började gå upp på land att de skulle attackera mig. Jag sprang där ifrån då...

Sten i skon hade jag också. När jag kommer hem och tar av mig skorna upptäcker jag att jag var mer skadad än vad jag trodde. Det gjorde jäkligt ont. Så jag är omplåstrad och kan inte gå så bra. Stackars mina fötter.

Jag är så smart. Skickar hem ett docx dokument istället för doc. Ja, så går det när man har brottom till tåget.

Får se om någon är villig att ändra till doc för mig, borde inte vara så svårt.

Ska lata mig i någon timme innan jag tar en promenad ner till centrum. Tänker ta foton, och kanske tar en omväg hem för att gå förbi mitt favorit ställe... Ja, tänker lägga upp dem sen, men jag säger ingenstans att jag är ett proffs, att jag är speciellt bra eller att min kamera är bra (vi skyller allt det dåliga på att jag inte har en bra kamera?)

Och så är ingen av mina hjälpar-människor inne på msn. Ahapp.

Kollar på ZTV, eftersom konstigt nog spelar de mer musik än MTV. Det är väldigt lustigt det, för jag vet att MTV står för Music TV, och music är jag ganska säker på att det intebetyder skräp. Iallafall, skämt åsido.

Först var det Pink "I don't believe you" - tummen upp.
En ny version av Umberella - videon var så sugigt gjord och låten alldeles för känd för att bli omgjord på det sättet. Det passade inte ens.
Och nu The Veronicas "4ever" - måste erkänna att jag tycker The Veronicas är ett härligt gulligt band, alltså mitt feel good band.

Nu när jag avslöjar att The Veronicas är mitt feel good band, kan jag avslöja vilken film som jag ser på när jag vill se på mindless skit och bara vara lycklig - Camp Rock. Den påminer så mycket om vad jag skrev och läste när jag var liten. Så jävla härligt.

Men nu ska jag inte se på den filmen, eller skriva någonting sånt. Näne, jag ska skriva på personporträttet!

Tänk att jag inte kom på det här själv. Det är 8 år sedan livet tog en total omvändning, när himlen helt plötsligt var närmare än vad jag trodde.

8 år sedan Victoria opererades i 8 timmar för att få bort hennes hjärntumör. Livet blev inte det samma mer, jag förändrades från en sprallig, pratglad och helt bekymlerslös liten tjej till någon som inte ville prata, inte ville veta av något.

Vår familj har varit med om mycket sedan dess. Tårar av sorg och glädje.

Jag skulle göra allt för att Victoria skulle slippa det, men samtidigt har det gjort oss till de vi är idag, och det är det enda jag vet om. Idag undrar jag inte längre om tänk om, för det här hände. Jag och Victoria har tagit oss igenom det och blivit bra personer. Victoria är den merst underbaraste personen i världen. Jag älskar henne mest i mitt liv, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne här i livet.

Och det underbaraste av allt är att vi har gått från det, till att kunna sitta vid matbordet och tycka att det här riset inte riktigt var det bästa till chili concarnen och att jag kan skratta om så små triviala saker som jag förut ville undvika.

8 år, och jag har lyckats göra någoting bra med det jag varit med om.

Vi är alla starka, underskatta inte er själva. Våga kämpa igenom det svåra, det lönar sig gånger tusen att göra det.

Okej. Jag ringde. Sprang runt i huset i en minut efteråt för att bli av med obehagskänslan och lät som om jag hade bränt mig på en ungsplatta.

Fan vad äckligt. Tänk om jag sa fel nummer? Eller... tänk om jag sa två olika nummer? Tänk om någon satt där samtidigt som jag spelade in det jag sa och typ hörde (eller händer bara sånt i amerikanska filmer?), fast då kanske de skulle svarat?

Nej, fan, tänk när de ringer upp!

Aaaaah!

Jag hatar telefonsvarare. Varför kan man inte bara köra på sms? Mycket, mycket lättare. Eller mejl. Hatar att prata i telefon också. Och nu måste jag se framemot det!

(Ja, jag vet att jag är lite löjlig, men jag kan inte rå för det. Jag skrattar faktiskt lite åt mig själv här, trots att det fortfarande känns obehagligt)

Godmorgon. Just nu undviker jag det där samtalet, som jag trots allt ska göra idag. Men usch. Hur kan man vara så "rädd" för en telefonsvarare? Hur konstigt det än är, är det sanningen för lilla jag.

Ensam hemma nu. Mamma och pappa på jobbet, tvillingsyrran påväg till Göteborg för att träffa pojkvännen. Många lonesome timmar framför mig.

Kom på att jag inte är så utesluten egentligen. Jag hade ju planer igår, och idag, men tanken på att åka in till stan, vilket tar ett bra tag, på lovet? Nehe tack. Det spelar ingen roll vilket sällskapet är. Nänä. Inte så här tidigt på lovet.

Jag har också gett up det där jag tänker inte äta choklad förens november. Ja, jag vet att det inte ens är en vecka kvar, men ibland måste man bara ge upp. Jag utan choklad det är som... en sommar utan att bada! Nästan olagligt!

Till middag blev det lövbiff. Idag Igen. Men, med en mamma som min, då klagar man inte för det blir så gott! Hur ska det bli när jag ska lämna boet och flytta hemifrån om något/några år? Nä, jag tror jag kommer komma på regelbundna besök då. Ganska ofta.

Eller inte.

Tittade igenom gamla bilder på datorn och hittade den här



Rhodos förra året med familjen. Vi åkte dit dagen efter jag slutade nian, och jag fick så många myggbett att jag en dag mådde så dåligt att jag inte ens orkade gå ner i poolen (ser ni hur nära den var? och, jag är motsattsen till en badkruka, jag ÄLSKAR vatten). Men det var riktigt mysigt, trotts myggbetten på kinden och ett på halsen som fick en dåvarande kompis att fråga mig om jag fått ett sugmärke. Nä så lycklig var jag inte.

Där satt jag ialla fall i skuggan lite innan maten och läste. Vilken bok läste jag, frågar ni? Ja, det var Eclipse (på engelska, för så ska det vara, trots alla "chargin"), den pappa lyckades få dag på när han åkte i jobbet till Usa. Lycklig var jag då ^^

Fast, sommaren 08 blev inte en speciellt lycklig sommar för mig. Tyvärr.

Mamma har gjort äppelkaka och sockerkaka. Bara för att det är säsong vill jag inte äta äppelkaka, inte alls sugen på det när man ska vara det. Sockerkaka blir det för mig, när det serveras. Men, just nu vill jag inte ha sockerkaka heller, för jag är så törstig... Varför går jag inte och dricker ett glas vatten då, frågar ni. Svaret på den frågan är att jag vet inte. Jag har inte kommit runt till det ännu.

Har äntligen skaffat bloglovin. Trodde det hette blogovin förut. Tänkte att jaha, vad hade vinet med det hela att göra? Och så fick jag smaken av blött kex i munnen (nattvarden kanske? ingen aning). Men det visade sig att det var lovin, inte o vin. Jaha. Där spökar mina ögon igen.

Visste ni att jag var skelögd? Jo, det är jag. Fast inte märkbart, utan innåtskelning, eller något sånt. Ställt till mycket i sina dar. När jag var liten kunde jag hoppa över fem rader i en bok som var skrivet i typsnitt 16. Väldigt duktigt. Självklart fattade jag ingenting. Var nog anledningen till att jag inte var så sammanhängande ett tag...

Men nu kanske jag ska ta ett glas vatten!

Vaknade vid tio i morse, fast egentligen var klockan nio, men låg kvar i sängen till ett, fast egentligen var klockan tolv. Massor av människor tyckte det var toppen att smsa mig då, vilket jag inte var speciellt nöjd över. Bara om det är något viktigt som måste ske idag, då är det okej, men om det kan vänta några timmar - vänta några timmar då.

Nä, jag bara skojar. Men det skulle vara jätte skönt om folket gjorde på det sättet.

Än så länge, en och en halv timma senare, är jag fortfarande i pyjamas. Älskar pyjamas shorts, bara så ni vet. Och jag ser tydligen på Biggest Looser families. Huh, jaa, det är alltid något.

Min syrra kommer in på rummet.

Victoria: kan jag få gå in på datorn en snabbis
Jag: visst
Victoria: kan jag gå in på facebook
Jag: måste du det?
Victoria: aaa, det är viktigt (verkar riktigt besvärad att jag tänker säga nej)
Jag: okej då (tänker att det måste vara viktigt eller något. hon loggar in och klickar in på det hon ska göra)
Victoria: (upptagen)
Jag: FARMVILLE!?


Nä, jag är inte så road av det. Tycker det är riktigt irriterande. Jag skiter i att halva min vänner lista har skördad tomater och tjänat så många mynt. Det är verkligen det jag lever för.

Nej, nej. Jag går in på facebook för att stalka folk, det är mycket nyttigare. (Och för de trögas skull: det var ett skämt!)

Jadå. Då är det dags för mig att lägga upp en mini novell. Den här handlar lite om att vara tonåring (själv är jag varken 14 eller 15, fyller 17 i november! Yay!). Jag skriver sällan roliga saker, men det har hänt att jag skrivit några ironiska saker här och var. Min TextK lärare sa att jag skrev ett spretigt slut på en novell jag lämnade in för några veckor sedan. Låt mig säga en sak då; jag är expert på spretiga slut. Det är liksom min grej.

Men för att slippa bli långrandig om ingenting, tänkte jag bara sluta skriva i intalics och låta novellen börja. À Voíla (eller hur det nu gick på franska)

Fjorton år och helt olovligt galen

Fjorton år, helt olovligt galen, om man tänker på det ett tag. Det där skrattet som klingar ljust och mörkt, känn hur det tinglar under huden. Det är som om varenda cell i kroppen fnittrar och det bubblar till under huden.

Där var jag en gång, under en stunds tystnad vid busshållplatsen när det var vinter och alldeles för kallt för min korta kjol, men bara min mamma brydde sig. Skrattet klingade och ekade mot månen, stjärnorna glimtade till i Mimmis och Annas ögon, och andedräktens rök slingrade sig runt oss, försökte behålla värmen.

Det var då vi ritade kryss på våra händer, sa till varandra att inga droger, ingen alkohol, inte röka, och vi var ändå lögnare för att vi åt kött. Egentligen var det inget löfte, hur falskt det än var redan då. Fjorton år, och vi hade inte levt en enda sekund, löftet var bara för att ge oss själva ett val, låtsas att vi trodde på krysset på handen bara för att ha någonting att hålla fast vid. Barndomen som bara var på lån.

En chans att släppa det hela, och vi tog det. Suddade ut det mörka, tjocka, krysset som etsat sig fast i huden, handen blev alldeles rosen röd och sved en stund. Krysset spelade ingen roll, jag ville känna vinden i håret av farten som livet tog tag i.

Skratten klingade på ett annat sätt, månen såg så mycket närmare ut och ingenting ekade för livet var så fullt hela tiden. Det var fart, fart, fart, och aldrig någon tid att lägga huvudet på kudden och bara andas.

Röken var inte av kylan, och den ringlade sig ur munnen. Jag låg ned på soffan och röken ringlade sig upp mot taket, upp, upp, upp. Fjorton år och helt olovligt galen.

”Vi ska vara, bara vara,” mumlade Anna bredvid mig på golvet, och jag fnittrade till, rullade av soffan och landade halvt på henne. Ouf, så lät hon, ouf, och sen såg hon på mig och skrattade.

”Bara vara, Anna,” sa jag, och log och gav henne en blöt kyss på kinden.

Det kom in andra, de bara tog och aldrig gav någonting. Bland alla vodka blandat med läsk, den förbannande ölen, Smirnoff och all skit jag aldrig lärde mig namnet på, kröp de sig in mellan oss och efter ett tag stod Anna och Mimmi inte bredvid mig, det stod på andra sidan korridoren. Vi var inte ovänner, vi bara inte var längre.

”Kommer du ihåg den gången?” Sa jag idag när de bara för en sekund stannade upp bredvid mig. ”Den gången då vi snodde alla kakor vi hade hemma och satte oss på berget och åt upp dem, hur ont i magen vi fick då?” Mimmi såg bara på mig, som om vi var främlingar.

Jag är bara femton år och helt och hållet vilse. Inte den personen som slänger sig upp på scenen mitt under lunchen för att sjunga, fastän jag visste att jag inte kunde hålla en enda ton. Inte heller en person som skriker Shakespeares ord klockan tre på natten till ett sovande område, eller den personen som kramar sina kompisar varje dag för att påminna dem att jag fortfarande fanns där. Hon, hon var inte där längre.

Grejen med att växa upp, är att släppa taget, men inte glömma.

En gång trodde jag att jag ägde världen, att den följde alla mina steg, men när Mimmi och Anna stegar bort från mig, och mina ord bara rinner av dem, inser jag att världen inte följer mig, jag följer den. Och kanske jag inte visste vem jag var, trots allt.

Finito

Vad var det jag sa om spretiga slut?

Okej, jag behöver bra bloggar som jag kan läsa. Då menar jag inte de som är mest besökta, eller mest aktiva eller något sådant. De vet jag redan om. Läser de av dom jag anser roliga, eller unika på ett bra sätt. Inte bara massa spammande av produkter eller allmänt provocerande.

Alltså, någolunda unika bloggar som inte innehåller skräp som "idag åkte jag till farmor, sen åkte jag hem. Det var kul". Hmm? Jätte kul att läsa. Bloggar som inte försöker härmas, utan bara är. Okej?

Någon som vet en bra? Har du en bra blogg? Nämen säg det då! Sitt inte och håll det för dig själv, dela med dig förfan!

=)

Eller så kan någon förklara för mig hur fan man söker efter bloggar o liknande. Blogg.se förvirrar mig (alltid så här, det är som om hemsidor är ute efter att förvirra mig!!)

Jag älskar att samla på fakta. Som alldeles nyligen tog jag reda på att det faktiskt var så att schema i bestämd form inte är schemat, utan schemata (även schematana i plural bestämt form, vad det nu heter i grammatiska termer - vad formell jag blev). Ja, bland annat.

Det har varit en svacka på sistone där jag inte sökt efter någon värdelös/värdefull information, men nu verkar det intresset börja igen.

Det här är varför det går bra för mig i skolan, trots mitt hat för att plugga. Jag lyssnar helt enkelt på lektionen och kommer ihåg, för att jag tycker det är så kul med fakta. Fast matte gillar jag inte, hur mycket fakta det innehåller, men där fastnar det mest av ren vana.

Fast, det ändrar inte på att jag är en hopplöst dum idiot hela tiden. Tyvärr.

Jag tänkte göra en kort liten lista av filmer jag vill se som kommer ut nästa år.

#1 The Lovely Bones - baserad på min favorit bok av Alice Sebold, som heter Flickan Från Ovan på svenska.


#2 Up In The Air - fick reda på den här genom Anna Kendricks Twitter (vet du inte vem hon är, hänvisar jag till hennes imdb sida), och jag blev helt kär i den



extra klip (två stycken):
 http://www.apple.com/trailers/paramount/upintheair/large_clip2.html

#3 Tim Burtons Alice In Wonderland - måste jag förklara det? Bara konstiga människor vill inte se den. Förresten så älskar jag Tim Burtons filmer! (var försiktig, högt ljud i början!)
 
(verkar inte finnas i HD, tyvärr...)

Någon film jag har missat?

*Lägger till de som går på bio just nu

Av de filmer som går på bio nu vill jag se:
#1 Upp (läst recensionerna? Det är inte en film man ska missa)
#2 My Sister's Keeper (läst boken)
#3 500 days of Summer (Zooey Deschanel verkar helt underbar, och hela filmen allmänt härlig)
#4 Zombieland (Micheal Cera och Abigail Breslin - need I say more? <3)
och en som inte går på bio här i Sverige:
#5 Whip It! (Ellen Page ftw!)

Tillbaka hemma då. Svenska provet gick bra, känns det som. Första frågan gick väl sisådär, men de andra kanske kompenserar för den. Hoppas det.

Kom till centralen och skulle ta pendeltåget. Tåget stod på stationen, så jag och två killar springer mot dörrarna och försöker trycka på knappen så att de öppnas. Men icke. Den står på stationen i säkert över en minut till, men vägrar öppna dörrarna. Skit sak. Kom med bussen ändå, så där hade jag turen med mig iallafall.

Väl hemma sitter Victoria och kollar på tv. Tyra Banks Show, förövrigt en av de hemskaste försök till soffprogram, vad det nu egentligen kallas har jag ingen aning om. Jag hatar Dr Phil ännu mer, så Tyra har lite att jobba på för att komma dit.

Det handlar tydligen om tjejer och deras relation till sin mamma? Har ingen aning. Men en av tjejerna tycker att hennes mamma är "too trusting" (problemet är...?), och att mamman tycker att hon är oskyldig när hon egentligen inte är det. Tycker hon bara kan säga att hon bara inte vill bli behandlad som ett litet barn (hon klädde sig fan som ett *rysning*). Och hon har så dålig relation till sin mamma! Åh, så hemskt. Vet du på vilket sätt? Nä, hon kunde inte berätta för sin mamma att hon inte var oskuld längre. Hur många gör det egentligen? Men hon kan berätta för hela Amerika/världen. Duktig flicka.

Nu ska det bli att lyssna på musik. Är på dans humör igen efter några dagar där jag känt mig 30 kg tungare pga smärtan...

Happy Happy

Docx? Är det på allvar? Lite mobbning mot de som inte har den nya versionen av word.

Antal sidor? (27+26)x2 -2= 104 sidor.

Provet är imorgon och jag upptäcker det här idag.

JA! Vad duktig jag är.

Tror inte det kommer bli av att jag läser det här.

Det här är inte rättvist!

Jag började läsa Twilight serien ett bra tag innan den blev till film. När jag ville få tag på tredje boken gick den inte att få tag på, utan när pappa hälsade på farmor i England bad jag honom köpa den där, men den var slut! Så när han åkte på en jobbresa till Usa bad jag honom igen att köpa den, och han kom tillbaka med en fin fin bok.

När jag skulle köpa fjärde boken var den nästintill omöjligt att köpa den på SF bokhandeln för den var alltid slut! Det fanns så få exemplar. Så jag beställde den från amazon.com. Synd nog sög boken extremt mycket, men ändå!

Nu finns böckerna i varje hörn av varje bokaffär. Var jag än vänder mig finns någon som pratar, läser eller ser på Twilight filmen!

När biljetterna släpptes förra året beställde min kompis biljetter till oss så fort biljetterna släpptes för att försäkra oss om plats. Visste ni att tack vare fansen i Sverige kom Twilight filmen till Sverige 4 månader tidigare än tänkt? Nä, det var bla min förtjänst (hehehe, sort of). Nu i år? Nä nu kommer de nya fansen och ska ta alla bioplatser.

....

Okej, jag är inte riktigt på allvar. Om de gillar filmerna och/eller böckerna är det kul för dom och de har lika stor rätt som mig att se den det datum de får biljetter till. Det känns bara lite ledsamt att jag (pappa) kämpat hårt för att få läsa två av böckerna i serien, så får de andra nya fansen allting "utplanat" för sig. No sweat for them.

Grattis till er som fått biljetter till midnattsvisningen! Tror nog jag skulle somna på bion ändå, oavsett hur gärna jag vill se den filmen.

Om jag säger att det inte var meningen att skriva på engelska i dagens första inlägg tror ni mig då? Om ni inte gör det, synd, för jag menade faktiskt inte det. Jag var bara så trött att jag inte kom ihåg vilket språk man skulle skriva på.

Baad.

Fortfarande ont. Det kommer och går. Ibland är det lite värre än andra gånger. Just nu är det helt okej, bara hugger till/bränner ibland. Inte lika "krampaktigt" som igår. Lite svullen tror jag att jag är, dock. Hummm...

Bråkade med syrran nyss, gick så där jätte bra som bråk brukar gå. Lite skrik och liknande. Tre minuter efter vi slutade skrika på varandra kom syrran upp och vi snackade helt civilicerat om hennes svullna fot som om vi inte skrikit på varandra som om vi var världens största fiender några minuter innan dess. Jaja, det är så det kan gå till när man bråkar med sin tvilling. Inte så mycket förlåt direkt (för ingen av oss tycker vi har gjort fel, det är ju faktiskt den andre som gjort fel).

Det är därför min hals gör ont nu också. Inte så van att skrika på folk längre (... hehe).

I am not in a good mood today because I'm in pain. Yep. Måste ha en dålig dag någon dag. Men så här ont? Nej tack!

Back to work

God morgon igen.

Nu sitter jag i skolan och finslipar på min powerpoint presentation. Den var klar, som i okej, tills idag för jag trodde vi hade presentation. Men den var inte klar som i bra, så det är skönt att få fortsätta arbeta och göra det så bra som jag kan.

Sen lunch idag. Redan hungrig. Woho? Nepp...

Snart ska ännu en bild tas till skolkatalogen. School rep, yepp yepp.

Nu ska jag återgå. Bara någon minuts paus för att skriva det här...

Då var man hemma igen, vrålhungrig som vanligt, och så möts man av en väldigt överraskande syn. Mamma lagar köttbullar! Och då menar jag inte från frysdisken, utan jag menar hemmagjorda, äkta, "mammas köttbullar". Från scratch, typ. Då är det inte så farligt att vara vrålhungrig längre ;)

Han precis med pendeltåget hem. Jippi för mig! Det var för att tåget som gick fyra minuter före var lite försenat, så då var det tåget jag skulle med tvunget att stå liiite längre på stationen. Kvinnan framför mig skulle också med det tåget, men fanemej vad hon var långsam! Gav till ett litet pipigt tjut, som sa "skynda dig, flytta dig ur vägen, jag skiter i vad, tåget står på stationen och jag ska med det!". Väldigt vältaligt tjut, om jag får säga det själv.

Kom hem, såg mamma stå där, dukade lite, och upptäckte sedan exakt vad hon gjorde för mat. Som vardagsmat också? Jag känner lite som om jag har världens bästa mamma, och om ni vill argumentera emot - då kan jag säga att hon gjort mycket mer än att laga mat i sitt liv. Hon är bäst på många sätt och vis (det var inte meningen att det skulle rimma... eller?)

Jaja, innan jag börjar bli alltför långdragen.

Det blev inga kängor för mig idag. När jag letade efter dem hittade jag dem inte, ringde pappa... de ligger tydligen uppe på vinden. Pappa sa någonting om sommar, och jag svarade lite bitchigt "det är inte sommar längre". Förlåt pappa, jag ville bara ha mina kängor jätte gärna.

Istället blev det mina converse som en gång var orange, men nu är de lite mer... laxrosa. Det får mig att tänka på Vänner (Mona:"Oh, you mean the pink shirt?" Ross:"It's not pink! It's salmon!" eller något sånt).

Det visade sig också idag att min syrra hade glömt sina nycklar i min jacka. Hon lånade den igår när hon gick ut på promenad. Eftersom hon ska hem till Göteborg idag tänkte jag åka till Emelie en liten stund efter skolan, där syrran Matilda är och hälsar på en liten stund innan hon åker. Säger ju aldrig nej till att träffa Elsa (nej, nej, jag vill absolut inte träffa mina syrror!)

Nu ska jag återgå till media lektionen. Håller på att sätta ihop en powerpoint presentation för mitt reklam kampanj projekt. Ganska skönt att man nästan är klar! Fast lite nervös inför presentationen... men men, en annan dag, en annan sorg (eller hur är det nu man säger?).

Hohoho. Jag har ingen svenska imorgon, så jag har sovmorgon. Grattis till mig, alltså.

Tänkte berätta att jag gett upp, acer datorn slipper mig. Någon gång när jag har tålamod och orkar tänker jag ta mitt usb och rädda alla dokument och allt jag vill rädda ifrån den hemska datorn. Sen, efter november, i december, ska jag dra ut och söka jobb - kanske kan bidra till att få den där datorn fixad... Tänkte att några butiker/snabbmatsställen kanske behöver extra hjälp under julen. Men, jag kanske är lite sent ute då. Jag är bara så feg, jag vill ju inte ha jobb i november! Haha

I januari, då måste måste måste jag ha ett jobb.

Men slur på dessa tråk tankar. Tänkte istället dela med mig av mina favorit låtar. Har kanske inte alla där, men en del av dem. Ganska väldigt kort. Med tanke på att sammanlagt har jag ca 1300 låtar.... hehe

De bästa

Det är en moment i textkommunikationen. Vi ska skriva ett personporträtt om en vuxen person. Vad vuxen är, är ju frågan. Men med tanke på att han nått 60, tänkte jag han nog var vuxen.

Nu ska jag leka lite i photoshop, eller som Sony Ericssons T9 säger - pintoshop. Vad det nu är. Och tänkte också testa min spellista inför november. Ni kanske undrar varför jag tjatar om november? Det handlar inte bara om min födelsedag, även om det är en milstolpe man gärna skulle vilja nå.

Nä, nä. I november ska jag skriva en bok på 50 000 ord, på 30 dagar. Jag och ca 15-20 tusen andra ska göra det, världen över. Det handlar alltså om kvantitet, och inte kvalité. That's my cup of tea.


EDIT: NÄ NÄ, så där skriver jag inte mina paragrafer! Fuckade blogg.se

Jag fick Johannes att läsa min blogg (:D:D) och självklart undrade han den eviga frågan "Var dildon ond?" (appropå det här inlägget). Men, eftersom jag hade blivit väldigt uttråkad av att vänta i en kvart (okej, jag spolade fram... men ändå!). Ibland går det inte att lyssna på texten, men...

det här var texten:

(The voices you hear on Evil Dildo were taken from Brian's answer machine...)
Hey motherf**ker, I'm after you. I know where you live.
I will f**k you up the ass and I will sneak into your room and cut your cock off
and stuff it in my mouth and chew it up with my little teeth.

Men, man hör det kappt, det är bara mummel. Egentligen.

Det inom parantes är jag osäker på om det faktiskt FINNS med i låten.

Sitter nu i skolan, har textkommunikation - så det passar kanske lite bättre att skriva det här nu. Googlar lite info om 70-talet, och det går väl sisådär. Även om jag inte är ett jätte stort fan av wikipedia, så fungerar det alldeles utmärkt just nu.

Vaknade imorse klockan sju (inte så värst farligt), men ville inte på några omständigheter gå upp. Så jag tryckte på snooze. Tio minuter senare ringer den igen, och jag snubblar ur sängen, mumlar någon om "ska inte du åka nu?" till Toria (hon hör inte, jag orkar inte upprepa), och ramlar in i badrummet. Dusch dags. Där blev jag fast ett bra tag.

När jag väl klev ur duschen var det en kvart innan bussen gick. Jag hann inte med den.

Sitter vid frukostbordet med mamma, båda ganska så döda, och då börjar det snöa... och det låg kvar på marken i säkert en halvtimma. Jag tog kort på det. Höstens första snöfall som fastnar måste man fota (eller så var jag bara uttåkad).

Idag blir det medtagen lunch istället för att betala med lunchkort, kom för en gångs skull ihåg bestik! Eller mer gaffel. När Cormac försökte lura till sig att jag skulle göra något (inte fan kommer jag ihåg vad, det  var en timma sedan!) försökte han köra med "jag tar med mig bestik till dig" kortet. Ha-ha! Det fungerade inte.

Nu är jag vrålhungrig. En halvtimma kvar till lunch!!!

Hade en insikt, och sen när jag skulle tänka lite mer på den så... försvann den. Poff, bara sådär. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det...

Blev ingen "varm macka" till lunch idag. När jag skrev det imorse tänkte jag bara för att jag skriver det här kommer det inte bli så. Och visst hade jag rätt. Macka blev det iallafall. Från Sandy's. Och påvägen dit var det en kille som antingen väldigt övertydligt kollade in mig (medan jag stirrade på honom som om han var ett galet pervo, och han såg att jag såg att han kollade på mig - lol mening), eller så kollade han på min väldigt slappa klädsel (om och om igen, upp och ned, upp och ned, upp och ned), just den dagen.

Hur kommer det sig att när jag har på mig trasiga, gammla skruttna jeans, en jacka uppknäppt precis under hakan, ganska så osminkad DÅ passar det att kolla in mig. Inte när jag har på mig en kjol, snygg tröja (med urringning - hallå gillar killar inte det (och tjejer som gillar tjejer)?), sminkat mig snyggt. Eller är jag bara för upptagen att kolla mig själv i spegeln för att märka det då eller?? He-he.

Sen, FICK JAG SLUTA TIDIGT! YES! För jag hade valt just denna dagen för kompensations-ledigt, eller vad man nu kan kalla det, för att jag ska intervjua någon (vuxen) för ett personporträtt någon gång snart. Men, självklart hade jag glömt detta, och kom på det tre minuter innan den 35 min långa rasten hade slutat... och bestämde mig då för att stanna i tre minuter bara för att se om det faktiskt var idag. Eftersom jag skriver det, vet ni svaret.

Victoria äter choklad. Hon är elak mot mig...

Mot alla odds han jag med pendeltåget som gick tio i fyra, helt otroligt. Han sätta mig, ställa mig upp igen, gå framåt i vagnen, och sätta mig igen innan tåget började åka. Varför sprang jag som en galning, och fintade med tomma luften så fult? Måste sett väldigt roligt ut för de två killar som såg detta (tur att det inte var fler? Äh, det var det säkert).

Satt där på tåget och så stannar det vid Sollentuna, gissa vem som står utanför dörren då! Julia! Hon hade fått sluta tidigare, eftersom hon skrivit klart ett prov. Galet, vi brukar aldrig åka samtidigt på måndagar, och jag skulle egentligen inte hunnit med det tåget, och inte hon heller, men voíla, vi båda gjorde det, och gick på vid samma ställe! I den bakre vagnen som jag aldrig sitter i...

Kuliga grejer det.

Sedan sitter vi där på bussen från Väsby, och så går det på två andra jag känner igen (en var en tjej som jag var kompis med i högstadiet)... Som för några veckor sedan när jag träffade jätte mycket folk jag inte snackat med på länge, men träffade jag alla dem inom bara en helg! Wacko.

Kom hem, och det var mörkt.... Det brukar det inte vara. Victoria slutar löjlig tidigt, så hon borde varit hemma. Kanske drog hon ut på äventyr? Nej, hon kommer hem några minuter efter mig, för hon hade handlat skor. Vill bara säga hur orättvist det är att hon har tid att åka till och från skolan, ha en skoldag däremellan, och sedan åka och handla skor, men jag hinner knappt göra det första på den tiden - aldrig handla skor, eller ens en macka! Vi åkte båda hemifrån samtidigt idag, också.

Just nu vill jag ha en milkshake, men nej. Det är lite för onyttigt till vardags (... eh, jamen, det är ju sant!)

Men, jag glömde denna konversation som jag hade på jubileumsfesten igår.

Jag: jag tror jag är skoltrött
Någon vuxen: men! Det är du väl lite för ung för?
Jag: äh, det är egentligen inte så farligt just nu, bara liiite trött
NV: men! du har ju över ett år kvar i skolan!

Inte visste jag att man blev skoltrött efter studenten...

Snart är det dags att göra sig iordning för jubileumsfesten för Barn Cancerfonden på fryshuset. Det är inte bara fjortisfester som hålls där.

Känns ju inte som alla hästar är hemma idag, och det verkar jag inte ensam om *host*pappa*host*. Men, det får vi hoppas att det går över... Tänk om jag får jobba i garderoben som syrran och så står jag där och håller en jacka i handen och tänker "vad fan ska jag med den här att göra?". Typiskt mig om jag tänker det minst en gång...

Igår fick jag smaka lite på en hallonmuffin, så allt gott ;)

Wow, jag har en blogg! Ska inte ljuga, det här är inte min första blogg. Jag är lite insatt, om jag ska skryta lite...

Det är nästan så att man känner att man borde introducera sig själv, men... nänä. Ni som läser det här känner mig. Mowhahaha!

Eh, idag har jag gjort vad exakt? Ingenting direkt. Drömde konstiga drömmar där Julia övningskörde en buss med sin mamma (två rattar!!), och att jag och Sherry gick i pyjamas i stan. Det var mysigt. Eller vänta! Jag har lackat sönder på en laptop som vi har (ja, jag skrek på den, men det gick inte så bra, så jag satte mig vid en annan istället). Sen så började jag hjälpa Victoria med att städa. Städa innebär att jag plockade undan två av de kanske hundra papper som ligger på köksbordet, la undan laptoppen (vem vill se på den när den är så tjurig??), och diskade tre pannor, och sen torkade jag några tallrikar som Victoria var tvungen (tehe) att diska om för diskmaskinen är en mupp.

Plockade självklart undan de där påsarna mamma tjatat om att jag skulle plocka undan. Jag är en duktig unge.

Nu ska jag göra min hemuppgift. Säg lycka till! Jag lovar att inte säga T-a-c-k

//
Beccs