Vi säger att egoism är okej för det är naturens lag, men mord kan också vara naturens lag!
”Varför ska jag ropa till busschauffören att stanna när någon springer mot bussen, bussen som går två gånger om dagen?”
”Min klasskompis blir anklagad för klotter i skolan, någon som han är oskyldig till… va fan ska jag bry mig för?”
”Mamma tappade ett glas och råkade gå på en glasbit, hon blöder nu, men jag orkar inte bry mig”
”Någon blir mobbad i skolan, och jag säger inte till någon, för det är inte mitt jobb”
”På tåget hem från skolan sitter över 30 personer. Två personer kommer på tåget, den ena börjar slå den andra, misshandla. Alla tittar på, det rör inte dem, de känner inte smärtan, de kommer inte ligga på sjukhus.”
ORKA BRY SIG!?
Jag blir orolig ibland över folks egoistiska beteende. För det mesta har jag överseende för egoism, ibland är egoism viktig för vår egen överlevnad.
Men det finns gränser för allt.
De situationer jag nämner ovan, jag skulle nästan vilja döpa dem till narcissism. Folk tror vi lever i en djungel, vi lever efter naturenslagar utan att inse att vi trotsar dem överallt. Vi trotsar dem genom konstgjordbefruktning, genom att operera, genom mediciner. Vi trotsar dem genom att rädda folk,
genom antibiotika, antiseptisktvål.
Varför ska vi då plötsligt leva enligt naturens lagar för överlevnad i de sociala situationerna, i samhället?
Om vi ska leva enligt djungels lagar, ska vi då säga att mobbning är korrekt, sållande av de svaga. Att stanna vid stoppljus bör vara något absurt . Vi ska tänka på oss själva. Nu är det ju inte så extremt, men folk som använder de argumenten verkar inte förstå vad de säger betyder.
Jag säger inte att vi ska göra uppror för minsta sak, men en mening kan göra mycket. Tanken jag bryr mig väger tungt. Det förändrar din inställning till folk, hur du pratar med folk, ditt förhållningssätt till folk. Om du lever enligt djungels lagar har du en vägg runt dig, du är själv. Om du tänker på samhället som en helhet är du plötsligt en del av något, du existerar med människor, istället för runt människor. Att vara delaktig i något är det underbaraste som finns.
Om du en dag tar den här tanken och sträcker ut en hand till en människa, en sak, en idé, är det ännu mer underbart. Inte bara kan det hjälpa någon annan, man mår ganska bra själv av det. Att göra något bra, endorfiner flödar, ett leende sprids på läpparna.
Man kan gå mycket längre än så, när man verkligen vill göra en skillnad. Vill man, så kan man förändra världen, även om man inte förändrar alla människor i hela världen, så förändrar man världen genom att förändra några få människor. De kommer sprida detta vidare, och även om sorgen och ilskan väljs före glädjen, kan vi inte förneka hur mycket glädjen läker oss.
Att enbart tänka på sig själv är en spik i samhällets hjärta, en spik i samhällets kista. Det är dödaren av lyckan, dödaren av gemenskapen.
Välj gemenskap före ensamhet, välj ett samarbete.
”Min klasskompis blir anklagad för klotter i skolan, någon som han är oskyldig till… va fan ska jag bry mig för?”
”Mamma tappade ett glas och råkade gå på en glasbit, hon blöder nu, men jag orkar inte bry mig”
”Någon blir mobbad i skolan, och jag säger inte till någon, för det är inte mitt jobb”
”På tåget hem från skolan sitter över 30 personer. Två personer kommer på tåget, den ena börjar slå den andra, misshandla. Alla tittar på, det rör inte dem, de känner inte smärtan, de kommer inte ligga på sjukhus.”
ORKA BRY SIG!?
Jag blir orolig ibland över folks egoistiska beteende. För det mesta har jag överseende för egoism, ibland är egoism viktig för vår egen överlevnad.
Men det finns gränser för allt.
De situationer jag nämner ovan, jag skulle nästan vilja döpa dem till narcissism. Folk tror vi lever i en djungel, vi lever efter naturenslagar utan att inse att vi trotsar dem överallt. Vi trotsar dem genom konstgjordbefruktning, genom att operera, genom mediciner. Vi trotsar dem genom att rädda folk,
genom antibiotika, antiseptisktvål. Varför ska vi då plötsligt leva enligt naturens lagar för överlevnad i de sociala situationerna, i samhället?
Om vi ska leva enligt djungels lagar, ska vi då säga att mobbning är korrekt, sållande av de svaga. Att stanna vid stoppljus bör vara något absurt . Vi ska tänka på oss själva. Nu är det ju inte så extremt, men folk som använder de argumenten verkar inte förstå vad de säger betyder.
Jag säger inte att vi ska göra uppror för minsta sak, men en mening kan göra mycket. Tanken jag bryr mig väger tungt. Det förändrar din inställning till folk, hur du pratar med folk, ditt förhållningssätt till folk. Om du lever enligt djungels lagar har du en vägg runt dig, du är själv. Om du tänker på samhället som en helhet är du plötsligt en del av något, du existerar med människor, istället för runt människor. Att vara delaktig i något är det underbaraste som finns.
Om du en dag tar den här tanken och sträcker ut en hand till en människa, en sak, en idé, är det ännu mer underbart. Inte bara kan det hjälpa någon annan, man mår ganska bra själv av det. Att göra något bra, endorfiner flödar, ett leende sprids på läpparna.
Man kan gå mycket längre än så, när man verkligen vill göra en skillnad. Vill man, så kan man förändra världen, även om man inte förändrar alla människor i hela världen, så förändrar man världen genom att förändra några få människor. De kommer sprida detta vidare, och även om sorgen och ilskan väljs före glädjen, kan vi inte förneka hur mycket glädjen läker oss.
Att enbart tänka på sig själv är en spik i samhällets hjärta, en spik i samhällets kista. Det är dödaren av lyckan, dödaren av gemenskapen.
Välj gemenskap före ensamhet, välj ett samarbete.
Vimsigt inte sant!
Är så himlas vimsig!
Badade tidigare idag för jag hade en ganska elak spänningshuvudvärk. Efterbadet glömde jag dra ur proppen, så vattnet var kvar. Det var först nu när jag tittade in i badrummet igen som jag såg att vattnet fortfarande var i! HA!
Så typiskt mig.
Badade tidigare idag för jag hade en ganska elak spänningshuvudvärk. Efterbadet glömde jag dra ur proppen, så vattnet var kvar. Det var först nu när jag tittade in i badrummet igen som jag såg att vattnet fortfarande var i! HA!
Så typiskt mig.
Vackraste som finns <3
Min systerdotter Elsa är den finaste, sötaste, härligaste, lilla personen som finns <3
Och glad blir man när hon kramas och pussas :)
Gammal dikt - Vi alla kommer ju till himlen
Den här dikten skrev jag 14 December 2007 (hade tagit några starkare smärtstillande, så det förklarar "potatismos"... heh)
Vi alla kommer ju till himlen
Det är så dumt faktiskt
alla ord som svamlar runt i huvudet
alla onödiga måsten som dränker de viktiga
för det är så mycket enklare
att ockupera sig med något
som är lätt att ta sig an
och lika enkelt att släppa
De där större
viktigare
obligatoriska sakerna
dom tar så lång tid
så mycket ork och kraft
och vi skjuter upp dem till sista stunden
så den får suga ut allt på en och samma gång
och då ligger vi där på bottnen
har inte ens orken för det onödiga
och tankarna blir en ända röra.
likt potatismos
Vore det inte enklare att bara ta itu med det
och slippa alla bort slösade dagar
där man sitter och letar efter dörren på golvet
bara för att inse att den sitter i taket
Vi alla kommer ju till himlen
Vi alla kommer ju till himlen
Det är så dumt faktiskt
alla ord som svamlar runt i huvudet
alla onödiga måsten som dränker de viktiga
för det är så mycket enklare
att ockupera sig med något
som är lätt att ta sig an
och lika enkelt att släppa
De där större
viktigare
obligatoriska sakerna
dom tar så lång tid
så mycket ork och kraft
och vi skjuter upp dem till sista stunden
så den får suga ut allt på en och samma gång
och då ligger vi där på bottnen
har inte ens orken för det onödiga
och tankarna blir en ända röra.
likt potatismos
Vore det inte enklare att bara ta itu med det
och slippa alla bort slösade dagar
där man sitter och letar efter dörren på golvet
bara för att inse att den sitter i taket
Vi alla kommer ju till himlen
