Muffins Tack

Då har jag inte updaterat på några dagar. Men, jag lever, det gör jag faktiskt.

Har haft det väldigt mysigt under helgen. Först med sova-över-grejs hos Pia där saker var minst sagt weird, men väldigt mysigt och väldigt kul. På lördagen spenderade jag en stor del av dagen i Pia's säng tillsammans med mina kompisar, och Danne som hela tiden skulle kittla oss... Fast han fick igen när jag råkade knäa honom i ansiktet xD

Efter det stack jag hem (klädd i rosa rutiga snobben pyjamasbyxor, stoppade i raggsockor i ett par everest boots, med luvan på jackan uppdragen över huvudet... såg lite lat ut), duschade, Pia och Mickis kom över och så bakade vi pizza (eller... degen var ju klar redan, men ändå). Det blev gött gött.

Vi såg lite på 10 Things I Hate About You, som var på TV, innan maten, efter maten startade vi Sommaren Med Göran. Den filmen sög, men hade sina få, once in a blue moon, roliga stunder. När den var klar och jag stoppat i mig en hel del godis, kollade vi lite på början av Knocked Up som var på TV (där blev jag lite chockad, var det så länge sedan den kom ut på bio?? wow). Men Mickis skulle åka hem efter ungefär en halvtimme, så vi följde med henne till bussen, och så gick Pia hem, och jag crashade i sängen det första jag gjorde när jag kom tillbaka.

Idag blir det dans.

*gäsp*

Här är jag, och jag är trött som fan, fortfarande.

Jag ska ta CAE i sommar (Certificate in Advanced English), och sedan CPE nästa sommar (Certificate of Proficiency in English) - ja, jag tror verkligen att jag kommer klara CAE!! Känns det nästan som om man borde göra någonting med ett certifikat som det är (eller de är, beroende på hur bra det går på CPE).

Alltså vill jag studera utomlands. Vilket leder till stora kostnader eftersom det inte är som i Sverige direkt i tex England eller USA. Därför vill man ju att utbildningen ska vara bra...

Detta landade mig på en hemsida för UNIVERSITETET. Alltså, universitetet av alla universitet när det kommer till att skriva eller arbeta med 3D (som jag ack så gärna vill)... Men grejen är ju den att konkuransen blir då enormt svår.

Men, jag har ett mål, och även om jag kanske inte når målet, så tänker jag att det inte skadar att försöka. Det värsta man kan göra är att inte ge det en chans, för senare i livet så kollar man tillbaka och tänker tänk om. En jobbig tanke, det där, tänk om, var skulle jag varit nu?

Det värsta som kan hända är ju att jag inte kommer in.

Duktiga lilla jag spillde miso soppa på mig idag på lunchen. Satt där och så vips, var det alldeles blött. De var jätte snälla på resturangen och hämtade mycket papper till mig och en kvinna hjälpte till och med mig att torka av kläderna (blev dock lite för generad när hon gjorde det).

Det jag kan trösta mig med var att jag i alla fall blev varm efter att ha varit ute i kylan...

Idag har varit rätt kaosartat. Skulle ta mig till dansen, och självklart var det mesta försenat och lite inställt. Men jag hann i tid, och det var skönt att dansa.

Nu har jag ont i huvudet, och har sedan en timma tillbaka somnat på normala och inte fullt så normala ställen. Därför tänker jag nu sova och försöka önska bort huvudvärken.

Jag har skrivit en dikt. Brukade skriva ungefär fem dikter om dagen när jag var 14-15 år. Det här är den första jag skrivit den här månaden. Hemskt det känns. Brukar inte skriva glada dikter så ofta, eftersom de blir sällan bra, och... de är inte intressanta att skriva.

Men, min dikt:



tårar över ett telefonsamtal
med knappt någon mottagning alls
och det spelar ingen roll hur många gånger du skriker
kom hjälp hjälp
han hör ändå inte allt

och han bor ju ändå bara ett tåg en buss bort
men mörkret som omger din kropp
säger nej
du är fast här
ingen kommer in och ingen kommer ut
ur mörkret

samtalet bryts
och han ropar fortfarande
vad säger du, jag hör inte, säg det igen
var det en tunnel du åkte igenom nu?

mörkret är tyst
äter på ditt samvete
dina andetag och varenda litet knyst
skräpar ned inuti dig
gräver hål att begrava detta minne i
och ditt ansikte är vått
löven klistrar sig mot din kind

du ropar fortfarande
hjälp mig snälla hjälp
trots att displayen är svart
liksom mörkret
som äter upp dig inifrån
som smutsen som kladdar på dig

och spöket lever där i ditt underliv
en skugga i mörkret
du klöser
men ingenting förändras

(och du om du är jag
var är jag nu?)

Herregud vad någon har klickat runt på min blogg nu idag! Hoppas denna någon fann något intressant.

Vaknade imorse och det kändes som om jag inte sovit en enda sekund. Har hela dagen varit påväg att somna igen, inte ens duschen väckte mig. Så jag sa nej till att åka ned till gymmet, och latade mig istället och kollade på film. Imorgon blir det dans, så träningsvärk i rumpan kommer jag ha på måndag. Allt som vanligt alltså. Hoppas på att vi stretchar lite mer, vill ju bli vigare igen! Känner att vigheten inte är densamma - eller så är det något jag inbillar mig.

Annars har jag skrivit ganska mycket idag. Fixade lite med min bok, som nu ska bli rättstavad. Hoppas att jag kan skicka iväg den till ett förlag i April. Har ju inte så höga förhoppningar, egentligen, men man känner lite så att "den här boken är värd det". Det är spännande.

Huvudkaraktären har gått igenom några namnbyten idag, och just nu heter hon Chloe (klo-e inte klo-ei). Verkar som det namnet kommer vara det "slutgiltiga" namnet.

Det blev heller inget besök hos min stora syster idag. Är van att inte träffa henne så ofta, så det känns ganska konstigt att det bara tar en biltur på en-två timmar för att träffa henne nu. Men, på grund av stormen, begav vi oss inte ut på vägarna. Smart val, enligt mig. Livet är ju någonting man behöver för att leva. Kanske vi åker dit nästa vecka? Hoppas det.

Livet är inte lätt. Ingen är den andra lik.

Jag är långt från perfekt, det vet jag. Varenda liten sak jag gör är på något sätt fel i någons ögon. Mitt liv har varit tufft, jag vet ingenting om erat liv, så jag kan inte förstå er till 100%. Allt jag vet är mina värderingar, det ni vet är era värderingar.

Men jag är stolt över det jag åstakommit, hur långt jag har gått, det jag har överlevt. Om jag så måste vara en bitch, om jag måste vara ogillade eller hatad (jag vet inte) av några eller många, so be it. Jag är jag. Och du är du. Va vem fan du är, då. Skrik på lektionerna om du tror att det gör dig dig, så sitter jag och himlar med ögonen åt det.

Jag är ingen ängel, jag är inte djävulen. Jag är fan människa. Och okej, det är du med. Du, du, du, du, du, du och fucking du med (hur många du var det? ta det gånger 1 billion).

Men kom inte och säg att ni vet någonting om mig. Kom inte och tro, för ni vet inte ett endaste jävla skit. Det finns bara en person i världen som vet... relativt mycket.

Förövrigt behöver jag fortfarande en header (come some 5 months later?). Är fortfarande för lat. Vilket nyhet

Okej. Hej. Jag tänkte att det var dags att säga något.

Provade på gymkortet idag, och det fungerade alldeles utmärkt. Imorgon kommer jag ha träningsvärk i armar, ben och rumpa. Inte magen dock, tyvärr. Magen måste nog tränas den med. För symmetrin.

Tänkte berätta lite roliga observeringar (enligt mig) som jag sett den senaste tiden.

Först ut

"Vante historien"
Åkte buss till pendeln för ungefär en vecka sedan, och så hade nån glömt sina vantar på bussen. De låg där på sätet och tog två säten. En person flyttade vantarna till ett annat "sät-par" och satt där hon satt. Just de här två sätena sitter ingen på under hela resan till pendeln, trots att bussen blir ganska full.

Liksom, Svenskar är ju rätt kända för sitt behov att ha sin egna lilla fyrkantiga ruta som ingen får gå innanför (jag är skylldig, jag med, men jag har mina stunder som förvånar mig själv där jag blir riktigt "gosig" - men det känns aldrig naturligt, även om det är spontant). Trots det så tränger sig folk bredvid varandra bara för att slippa att sitta bredvid en vante.

Kanske jag skulle varit hygglig, och bara gett vantarna till busschaffören.

"Gå en omväg bara för att slippa att bli gedd ett informationsblad på gatan"
I Måndags stötte jag på många lustiga människor när jag stod på Sergelstorg (även riktigt härliga, flera som fick mig att le stort). Men det lustiga var att hur man än gick, så var folkflödet aldrig där man stod. Trots mitt miss universum band där det stod "Barncancerfonden" på, så undveks jag som pesten.

Men det mest lustiga var när någon kom gående, i sin egen lilla värld, tittade upp och fick syn på mig, med den lilla borschyr-liknande grejen i handen, och helt förskräck inser de att de är påväg rakt mot mig!! Så de gör en tvärsväng, och går tre meter bort från mig och går runt mig så - allt för att slippa bli gedd den där förbannade lappen.

(Sedan ska jag inte prata om gubben som sa "nä, den här kan du ta, jag kommer bara slänga den" JA MEN SLÄNG DEN DÅ, säg inte det till mig. 4/5 av de jag gav den till slänger den, men jag vill inte höra det för det. Jags tår där för jag har en personlig relation till barn cancer, jag vill inte veta hur lite du bryr dig!)

"Porrtidningar"
Vi har en ny lärare i text kommunikation. Hon verkar bra, men eftersom vår förra var jäävligt bra, så tror jag inte det kommer bli detsamma.

Men denna nya lärare är väldigt pryd. Vi pratade om tidningens historia, och sen skulle vi prata om de olika slags tidningar som fanns idag. Porrtidningar var en av dem. Visst skrattade jag lite barnsligt åt det när jag såg det, men sen var det inte mer med det - tills läraren kommenterade "porrtidningar - jag rodnade när jag skrev det".

Förstår hon inte att en sådan kommentar gör att det blir så mycket större än vad det är. Att det är kommentarer som de som gör det just så "kul" eller vad det nu är. Om det inte var så hush-hush med porrtidningar skulle det inte vara lika stort som det var idag. En del av grejen är ju det förbjudna i det.

Sedan tänkte jag att om man är lärare på gymnasiet, då kanske det inte är så bra om man är pryd (om det inte är en religös all-boy/all-girl skola... men även där). För tonåringar tänker på sex, vi svär och säger fuck och fitta om vartannat. Om en 16åring ser att du blir brydd av något sådant, är det stor chans att han/hon fortsätter säga det, och ännu vulgärare saker, bara för att få dig obekväm.

Tonåringar är hemska saker (och jag vet, för att jag är en tonåring - thus I am hemsk)

Idag är det Internationella Barncancerdagen. Många vet nog inte om det, och det är väl inte speciellt konstigt. Jag själv var knappt medveten om den, och jag har en ganska nära relation till cancer. En hel del har en mor eller farförälder som har haft cancer, kanske till och med dött i det. En del har föräldrar, kusiner, mostrar, syskon, eller barn.

Jag har en syster som haft det. En mormor och en kusin som också haft det.

Men barncancer är inte samma sak som vuxencancer. Det är orsakat av någonting annat, och kräver en helt egen forskning. Inte många vet det.

Jag ska stå på Sergelstorg idag och dela ut information om barncancer. Jag kommer inte stå med en bössa och be om era pengar, utan försöka väcka uppmärksamhet kring ämnet barncancer.

300 barn får cancer varje år. Tre fjärde delar överlever. 225 av 300 överlever, 75 barn dör. Varje år. Det här är bara i Sverige. Inte Skandinavien. Svergie.

Läs mer här

Uggs

är nog det fulaste par skor som finns efter crocs. OCH DET SÄGER MYCKET.
(folk kan ju inte gå normalt i dem heller!!)

Ett litet citat, något som en av mina killkompisar sa idag:

"Allting som inte är Stockholm är Skåne, och Skåne tillhör inte Sverige".

Tänkte att det var lite passande angående mitt mittinattentankar inlägg som jag la upp för några dagar sedan om att man som Stockholmare inte får någon respekt alls någon annanstans i landet. Det visade ju sig att vi bryr oss egentligen inte, ju, för ni resten är ju Skåne!

Älska Stockholm, för där får man vara rude!

Jag är inte alls på humör just nu, och jag önskar att jag hade något att skylla det på, men icke! (och alla vet ju vad detta som jag vill skylla det på är)

Vill säga att det här är inte min dag, men fan, det är ju ingen dag alls. Har ju bara suttit här och segat. Börjar bli extremt trött på det.

Därför bär det av till skolan imorgon.

Ja.

Skolan.

Fan.

Tänkte att jag kanske skulle äta sushi imorgon... (ja, jag tänker bara på maten).

Ibland känns det som om det är fult att vara Stockholmare. Något man ska skämmas för och gömma från alla andra. Säga nej nej, jag är inte en noll-åtta, jag är från landet. Sedan i Stockholm är det en annan visa - bor man en hårsmån utanför förorten är man en bonde (obs! stay clear, man luktar komocka!!).

Alltså bor jag på ett ställe som inte är accepterat någonstans.

Först tänkte jag att dessa Noll-Åtta spyor överallt var ett skämt, liksom ha-ha vårat riktnummer är noll-åtta och ni skämtar att vi är sämre människor än vad ni är (men jag fattade inte riktigt varför det var roligt). Sen började jag resa runt i landet lite, och insåg att det faktiskt inte var ett skämt.

Var folk allvarliga när de sa att stockholmare var "självupptagna"? För jag hade inte märkt någon skillnad på de som jag mött i andra delar av Sverige jämfört med de jag mött i Stockholm.

Och jag har fortfarande inte sett någon distinkt skillnad.

Jag är fortfarande väldigt osäker på vad det är som är så speciellt som gör att "noll åttor" anses som så hemska människor? Det kan inte vara för vi har brottom till och från tågen hela tiden, för det kan jag tänka mig att så är det i hela landet. Det kan ju inte vara för att vi inte ler och hälsar på varenda människa vi går förbi, för visst förstår ni väl hur många människor vi går förbi varje dag?

Kan det vara för de handfull människor som är bitchar? De som vägrar vara snälla när de serverar kaffe? De som knuffas på gatan? Det är ingenting men Stockholmare att göra, ingenting med staden. Det har att göra med att det finns fler människor, och därför fler bitchar. Procent antalet borde vara ungefär likadant, men det finns fler i Stockholm. Tänk lite logiskt.



Sedan har vi det där med att vara en lantis inne i Stockholm. Det är ingenting fel med att vara turist egentligen, förutom det att vi är så insatta i Stockholm, och hej där kommer ni och så blir det så konstigt, för visst vet alla var NK ligger?

Men jag bor där precis utanför förorten. Bodde jag tjugo minuter norrut hade jag bott närmare Norrtälje än Stockholm.

För att reda ut några missförstånd:
det finns inga kor där jag bor
den enda "hagen" som jag bor nära är ett flygfält

Jag bor i ett familjeområde, och jo det är gångavstånd till närmsta 4H, men det är så mycket till bonde det blir där jag bor.

Det är en håla, en tråkighåla som suger musten ur en och får en att vilja käka sömnpiller bara så att man slipper vara medveten om den. Men ibland så är det skönt att slippa det eviga bullret av trafiken, ambulanser och polisbilar som kör, kunna andas in luft som inte är tungt förorenat...

Men det ligger så långt bort!

oops.. Back on topic!

Men man sitter där i skolan och så möter man någon ny person. Man kommer in på ämnet "var bor du", och så säger man "Vallentuna, har du hörttalas om det?" och de skakar på huvudet ursäktande. "Men ehm... Täby då?". De allra flesta har hörttalas om Täby. Det är ursprunget av folkslaget Täbbs. Täby är, enligt mina källor, en förort.

Men, iallafall. Då blir det lite konstigt. Nästan som om folk vill fråga om man är en bonde. Det är som att jag vill fråga alla som inte bor i närheten av Stockholm ifall dom bor i röda eller gula villor nära en riksväg där "noll-åttor" åker på varje sommar. Eller att jag vill fråga alla som bor i förorten om de bor i lägenhet, och om de gör det - är ni fattiga? Det är något man vill fråga, men man gör det inte. För man vet att det är bara en dum dum sak man har fått i huvudet som inte riktigt är sant.

Nu spårar det här inlägget ut, och jag har ingen aning om jag har lyckats säga det jag ville säga, eller om något vettigt ens blivit sagt.

så...
eh

Håller på och väntar på besked om jag ska till doktorn idag. Medan jag väntar på det käkar jag rostat bröd. Det går inte speciellt bra. Funderar på att riva lite äpple - det var trots allt min middag igår, och det var inte så farligt.

Jag gillar inte det här.



Itsället ser jag på The Ellen Show. Vilket förklarar miljöombytet.

Hoppas ni mår bättre än mig.

Fyfan. När man äntligen trodde man blivit frisk blir man ännu sjukare...

Imorgon bär det av till doktorn.

Mina botemedel för att vara uttråkad är inte alltid så... vanliga.

Tänkte ta reda på min kroppstyp, så jag vet nästa gång jag går och handlar vad som faktiskt ser snygg ut på mig. Går in på nån sida, tänker - ja men jag har timglasfigur, trycker på den länken, och upp kommer en beskrivning.
Proportionella ben och överkropp. Nej, men jag har ju korta ben, och lång övekropp...

Då fanns det en "body type calculator", så jag bestämmer mig för att springa ner och hämta måttbandet. Fastnar vid chipsen där nere, går upp igen, tänker... fan glömde måttbandet, springer ner ännu en gång och rotar runt i en låda.

Jag vet inte vad min mamma tror. Liksom... jag äter ju som en jävla häst, men snor måttbandet ganska ofta. Det är för att när jag har tråkigt undrar jag vad min kropp defineras som... hur andra ser den. Ja, jag vet inte.

I alla fall. Jag tar på mig en bh för allt detta (pyjamas hela dagen, yes!), mäter med lite krångligheter. Sedan får jag mitt resultat...



Jag är en av de få "kvinnor" (jag använder ordet för generaliseringen) som inte har en speciell kroppstyp. Den är "otillgänglig", jag ska gå och kolla på någon annan, den som är närmast min.... vilket är timglas, men jag har ju korta ben, inte ska jag väl klä mig som de som har proportionella ben?

Men, jag ser det på den positiva sidan - jag har skit snygg överkropp och jag är unik. Screw conformity!

Det finns ganska mycket man vill göra. Hela tiden går jag runt och tänker "kanske ska jag göra det..." "det skulle vara kul att göra" "varför gör jag inte det" "det borde jag göra". Sen... gör man det inte.

Därför har jag bestämt mig för att gå med "101 things in 1001 days".

Man gör en lista på 101 saker man ska göra, lära sig, eller vad som helst. Allt ska ha gjorts inom 1001 dagar, alltså 2.75 år (33 månader). Jag börjar idag, och blir klar 3 november 2012.

Det här är min lista http://dayzeroproject.com/user/muffinsplanned

Spotify säger att detta gillar jag mest just nu







Måste säga att jag håller med

Jag drog min till skolan idag, trots att kroppen skrek neeeeeejeee. Sedan var det ju också väckarklockan som trodde att den blivit slagen på snooze knappen, så den ringde var femte minut. Hörde det ända ner i köket. Inte är det konstigt att jag vaknar av micron då! Den som låter ännu högre.

Sminkade mig gjorde jag, också. Fast det syns inte så bra i cammen, eller när jag gör den här minen.




Märker ni att ljuset är lite annorlunda idag?


jag drog upp rullgardinen. Kanske något som jag borde göra lite oftare.

Är hemma idag igen, eftersom jag kände mig redo att decka igår i skolan. Och när kroppen är så utmattad av nästan ingenting, då orkar jag inte med det. Istället tänker jag bli frisk på riktigt, och inte halvt så att jag mår halvdant ett bra tag till. Vill ju börja träna snart!

Det var länge sedan jag var på shopping humör, men nu är jag det. Eftersom jag har pengar nu betyder det också att jag kan köpa saker, eller kan och kan, men att färre saker kommer vara snygga nog att köpas. När jag väl har pengar är jag snål.

Det blir ändå inga kläder den här månaden, även om jag är extermt sugen på att köpa en väst. Mina pengar ska gå till första boken i "The Hunger Games" triologin, kanske även tredje -eftersom jag har andra, och lika bra att slå på allt direkt. Och ett par nya träningsskor (som jag hoppas att mamma kommer att hjälpa till lite med).

Jag sitter här i mörkret och lyssnar på Bloc Party, för jag är på det humöret.

"And all you said in your quietest voice was; I needed you as much as they do"

Men när det blir spotify reklam blir det den här minen som gäller

Jag hade ett inlägg planerat. Jag lovar. Det bara... sprang ut genom dörren!

Mamma och jag var hemma idag igen, på grund av våran mysteriska sjukdom. Det är någon sorts mag-sjuka, men ändå inte. Bara helt vrickad.

Så vi har pratat om hur vi inte riktigt kan äta, men hur jävla sugna vi är på mat. Framförallt söt mat. Med andra ord, godis och kakor. Kanske läsk också.

I matväg har det faktiskt gått bättre, och jag har fått i mig lite mer än igår. Det blir nog skola imorgon, även om jag får göra det på ganska tom mage.

Andra nyheter finns inte.

Det går inte så bra för mig idag. Har inte fått i mig mycket mat alls, en bannan och några skedar yoghurt för att vara exakt. Och jag är inte hungrig heller, mår mest bara små illa.

Istället för skolan har jag då varit lite produktiv och börjat fiffla lite på en "fan video". Det är kul, men inte när datorn laggar mest hela tiden och vägrar visa videon som den ska visas.

Roligt info idag?

Hon som stylade Taylor Swift (b.l.a) igår på Emmys galan? Vi har snackat lite på twitter, och det är hon som fick mig att börja dansa igen!

Tyckte det var lite coolt.