Muffins Tack

Ibland känns det som om det är fult att vara Stockholmare. Något man ska skämmas för och gömma från alla andra. Säga nej nej, jag är inte en noll-åtta, jag är från landet. Sedan i Stockholm är det en annan visa - bor man en hårsmån utanför förorten är man en bonde (obs! stay clear, man luktar komocka!!).

Alltså bor jag på ett ställe som inte är accepterat någonstans.

Först tänkte jag att dessa Noll-Åtta spyor överallt var ett skämt, liksom ha-ha vårat riktnummer är noll-åtta och ni skämtar att vi är sämre människor än vad ni är (men jag fattade inte riktigt varför det var roligt). Sen började jag resa runt i landet lite, och insåg att det faktiskt inte var ett skämt.

Var folk allvarliga när de sa att stockholmare var "självupptagna"? För jag hade inte märkt någon skillnad på de som jag mött i andra delar av Sverige jämfört med de jag mött i Stockholm.

Och jag har fortfarande inte sett någon distinkt skillnad.

Jag är fortfarande väldigt osäker på vad det är som är så speciellt som gör att "noll åttor" anses som så hemska människor? Det kan inte vara för vi har brottom till och från tågen hela tiden, för det kan jag tänka mig att så är det i hela landet. Det kan ju inte vara för att vi inte ler och hälsar på varenda människa vi går förbi, för visst förstår ni väl hur många människor vi går förbi varje dag?

Kan det vara för de handfull människor som är bitchar? De som vägrar vara snälla när de serverar kaffe? De som knuffas på gatan? Det är ingenting men Stockholmare att göra, ingenting med staden. Det har att göra med att det finns fler människor, och därför fler bitchar. Procent antalet borde vara ungefär likadant, men det finns fler i Stockholm. Tänk lite logiskt.



Sedan har vi det där med att vara en lantis inne i Stockholm. Det är ingenting fel med att vara turist egentligen, förutom det att vi är så insatta i Stockholm, och hej där kommer ni och så blir det så konstigt, för visst vet alla var NK ligger?

Men jag bor där precis utanför förorten. Bodde jag tjugo minuter norrut hade jag bott närmare Norrtälje än Stockholm.

För att reda ut några missförstånd:
det finns inga kor där jag bor
den enda "hagen" som jag bor nära är ett flygfält

Jag bor i ett familjeområde, och jo det är gångavstånd till närmsta 4H, men det är så mycket till bonde det blir där jag bor.

Det är en håla, en tråkighåla som suger musten ur en och får en att vilja käka sömnpiller bara så att man slipper vara medveten om den. Men ibland så är det skönt att slippa det eviga bullret av trafiken, ambulanser och polisbilar som kör, kunna andas in luft som inte är tungt förorenat...

Men det ligger så långt bort!

oops.. Back on topic!

Men man sitter där i skolan och så möter man någon ny person. Man kommer in på ämnet "var bor du", och så säger man "Vallentuna, har du hörttalas om det?" och de skakar på huvudet ursäktande. "Men ehm... Täby då?". De allra flesta har hörttalas om Täby. Det är ursprunget av folkslaget Täbbs. Täby är, enligt mina källor, en förort.

Men, iallafall. Då blir det lite konstigt. Nästan som om folk vill fråga om man är en bonde. Det är som att jag vill fråga alla som inte bor i närheten av Stockholm ifall dom bor i röda eller gula villor nära en riksväg där "noll-åttor" åker på varje sommar. Eller att jag vill fråga alla som bor i förorten om de bor i lägenhet, och om de gör det - är ni fattiga? Det är något man vill fråga, men man gör det inte. För man vet att det är bara en dum dum sak man har fått i huvudet som inte riktigt är sant.

Nu spårar det här inlägget ut, och jag har ingen aning om jag har lyckats säga det jag ville säga, eller om något vettigt ens blivit sagt.

så...
eh