Det där "jag har inget att säga" gäller aldrig mig, jag har alltid något att säga

Okej, så jag kanske borde ha någonting att säga nu när jag lägger upp ännu ett inlägg. Men saken är den att jag inte har det.

Mitt liv är ganska ohändelsefullt just nu. Ganska extremt tråkigt. Och det ber jag om ursäkt för (faktiskt inte, det är lite skönt att ta det lungt ibland).

En annan sak som jag ska be om ursäkt för är min hemska svenska. Särskrivningar och "roppa" tillexempel. Det är saker jag har jobbat på sen jag gick i femman, och jag har faktiskt blivit bättre, tro det eller ej. Det är också värre här på bloggen eftersom jag skriver det mesta ganska snabbt.

Min pappa har upptäckt House soundtrack på en av våra datorer (den halvt trasiga, som egentligen inte fungerar, men fungerar om den är uppochned och inkopplad till teven), och spelar sönder den. Jag lyssnade på de här låtarna nästan hela förra året, så det är väldigt nostalgiskt att lyssna på dem.

Den här låten som spelas nu, har ingen aning om vad den heter längre eller av vem, men den lyssnade jag nästan alltid på när jag satt på bussen eller något liknande.

Och min tvillingsyrra kom hem för en halv timma sedan, det första hon gör är att göra några sit-ups. I sann Cormac-anda ville jag säga till henne usch, du är inte min syster och flaxa lite med en arm i ett försök att få bort henne. Nä, hon är från en annan planet hon. Jag är inte den som tränar särskilt ofta (men när jag väl gör det älskar jag det).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0