Det där med att ta en promenad var inte en bra idé tydligen
Det där med att gå på en promenad visade sig att det var nog inte den bästa idén. Tog på mig vinter skorna för första gången - jätte smart val. För mycket kläder för jag svettades som galet, men jag hade tänkt att jag skulle vara ute länge och kanske bli riktigt kall då.
Det som var bra/roligt med det hela var att jag glömde mina glasögon så allt såg jätte konstigt ut. En snubbe såg ut som han hade svalt sitt ansikte, men det visade sig att han bara tittade neråt. Jahapp. Lite sånt här och där. Sen gick jag förbi några moppepojkar, och några moppeflickor som trodde att de var jätte tuffa. Kommer ihåg det, hur jävla stolt man var för att man gick i nian och kunde köra moppe, ha sex lagligt och att man faktiskt var straffmyndig (men det hade varit kul att slippa...). Men så här efteråt, nej det var man inte. Känner mig inte så stor nu heller. Tänk om tre år, då ser jag tillbaka och tänker "pfft, 17? Jag var en bebis då", och så kommer det fortsätta med de flesta åldrar.
Alltså kom jag fram till att de fick tycka att de var jätte stora, men fan ska de veta att jag är äldre! (hahaha)
Sen var det jäkligt fint där nere vid sjön. Jävligt många änder (frågade Johannes om det faktiskt heter änder, för jag började tänka på rumpor när jag skrev det. Både Johannes och google tycker att det stavas änder, så jag håller med). Trodde vid ett tillfälle när alla började gå upp på land att de skulle attackera mig. Jag sprang där ifrån då...
Sten i skon hade jag också. När jag kommer hem och tar av mig skorna upptäcker jag att jag var mer skadad än vad jag trodde. Det gjorde jäkligt ont. Så jag är omplåstrad och kan inte gå så bra. Stackars mina fötter.
