Köttbullar, köttbullar *sjunger*
Då var man hemma igen, vrålhungrig som vanligt, och så möts man av en väldigt överraskande syn. Mamma lagar köttbullar! Och då menar jag inte från frysdisken, utan jag menar hemmagjorda, äkta, "mammas köttbullar". Från scratch, typ. Då är det inte så farligt att vara vrålhungrig längre ;)
Han precis med pendeltåget hem. Jippi för mig! Det var för att tåget som gick fyra minuter före var lite försenat, så då var det tåget jag skulle med tvunget att stå liiite längre på stationen. Kvinnan framför mig skulle också med det tåget, men fanemej vad hon var långsam! Gav till ett litet pipigt tjut, som sa "skynda dig, flytta dig ur vägen, jag skiter i vad, tåget står på stationen och jag ska med det!". Väldigt vältaligt tjut, om jag får säga det själv.
Kom hem, såg mamma stå där, dukade lite, och upptäckte sedan exakt vad hon gjorde för mat. Som vardagsmat också? Jag känner lite som om jag har världens bästa mamma, och om ni vill argumentera emot - då kan jag säga att hon gjort mycket mer än att laga mat i sitt liv. Hon är bäst på många sätt och vis (det var inte meningen att det skulle rimma... eller?)
Jaja, innan jag börjar bli alltför långdragen.
