Rädd för telefonsvarare. Ja, så kan det gå

Okej. Jag ringde. Sprang runt i huset i en minut efteråt för att bli av med obehagskänslan och lät som om jag hade bränt mig på en ungsplatta.

Fan vad äckligt. Tänk om jag sa fel nummer? Eller... tänk om jag sa två olika nummer? Tänk om någon satt där samtidigt som jag spelade in det jag sa och typ hörde (eller händer bara sånt i amerikanska filmer?), fast då kanske de skulle svarat?

Nej, fan, tänk när de ringer upp!

Aaaaah!

Jag hatar telefonsvarare. Varför kan man inte bara köra på sms? Mycket, mycket lättare. Eller mejl. Hatar att prata i telefon också. Och nu måste jag se framemot det!

(Ja, jag vet att jag är lite löjlig, men jag kan inte rå för det. Jag skrattar faktiskt lite åt mig själv här, trots att det fortfarande känns obehagligt)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0