Skratta tills man gråter, bara bevis på att jag är min mors dotter

Trots min magra frukost har dagen hittills varit väldigt bra.

Skrattade med Sherry på svenskan, när vi delade historier om mobiler som flyger in i ansiktet. Ja, flyger. Det hände mig i morse när jag fumlade med mobilen för att stänga av larmet... jag misslyckades och tappade mobilen, det ramlade ner på mitt ansikte, rakt i mitt öga.

Tack.

Sen nu på rasten var nästan all i vår mediaklass där. Helt underbart. Skrattade tills jag grät (det är något jag ärvt från min käre mor - något man gärna skulle kunna vara utan. Speciellt när jag börjar gråta av att "fnittra" också. Tänk när jag börjar asgarva! Som idag!).

Nu är det dags för Textkommunikation. Ingenting att göra just nu. Får arbeta mest hemma. Men sörjer gör jag inte. Det är nästan kul, ju. Nästan.

Inan jag börjar snacka om ovettigt skit.

Och Pia, jag har faktsikt matchande strumpor idag. Men de har hål i dem...

Kommentarer
Postat av: Brutala Bloggen

jag tycker det är läskigt när man skrattar som man gråter. för min del känner jag mig nästan ledsen när jag börjat gråta efter skrattattack. märkligt..

2009-10-22 @ 16:26:12
URL: http://metrobloggen.se/ruv

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0