Stolta Rebecca

Jag är stolt över mig själv. Jag måste säga det högt.

Jag är stolt.

Ibland glömmer jag bort vad jag klarat av, hur jag överlevt. Att trots den olycka jag känt när jag var mindre, är jag idag lycklig. Trots den extremt dåliga självkänslan jag hade, så dålig självförtroende, så har jag idag ett stort självförtroende. Jag gillar mig själv, och den jag är.

Take it or leave it.

Finns flera som inte direkt gillar mig, men det är livet. Jag tar det inte personligt, håller det inte emot dem. Vi passar inte ihop. Våra personligheter klaschar, vi har olika syn på hur saker ska vara. Och, jag är inte särskilt tolerant när det kommer till saker som jag tycker är idiotiskt, barnsligt eller elakt. Onödiga saker.

Det är aldrig okej att kalla någon för saker. Vem fan bryr sig om din negativitet? Din önskan att få någon annan att må dåligt så att du ska vara över dem? En maktkamp som är så idiotisk och barnslig och elak. Lägg av, alltså. Det finns viktigare saker.

Jag är själv skyldig till de här sakerna, men jag har blivit bättre. Jag har ett mål.

Jag är stolt över mig själv.

Bra betyg, snälla vänner, goda framtidsutsikter, en underbar familj.

Jag lever. Vad är det inte att vara stolt över när det kommer till det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0